I Våras var jag genom Önnestad folkhögskola med i en tävling som Riksföreningen för handvävning anordnade. Tävlingen gick ut på att man skulle designa en nytt tyck till deras tygkasse. Man fick göra vad man ville bara bidraget var handvävnings relaterat. Så här var min motivering:
”Skyttlarna står för våra förfäders slit och lycka när de tog fram sina egna tyger. Skyttlarna står för en stolthet som alla handvävare borde känna. Vi kan hantverket, vi förstår slitet, vi uppskattar textilierna!”
En del av priset var en intervju i riksföreningen för hansvävnings medlemstidning, denna har nu kommit ut på deras hemsida, och den blev så himla bra!
Här är ett utdrag där jag pratar om handvävningens framtid:
”Kajsa tror att vi behöver få en större respekt för textilier och hantverket bakom de kläder vi använder. Hon ser att detta börjar ske i allt större utsträckning där intresset för och debatten kring hållbarutveckling är en viktig del. Kajsa tror på att engagera folk i alla åldrar i vart textilier kommer ifrån och hur de skapas, informera och inspirera så att det inte går i glömska. Vi behöver stötta de eldsjälar som aktivt håller handvävningen levande och tillsammans kämpa för att det textila hantverket ska få en bättre status. Vi kan börja med att se till oss själva, hur bidrar jag med att vävning och hantverket ska få en högre status? Prata med vänner och bekanta om vilka val man kan göra. Som exempel att stödja lokalproducerat, stöd en vävare, köp en handvävd matta. Vävning är en konstform, vårt arv, en kulturskatt, en del av vår historia som behöver bevaras!”
Om du vill läsa hela intervjun så finns den här!
Jag gillar verkligen att väva och efter året på Önnestad så är det verkligen något jag kommer fortsätta med och ta med mig i mina designprojekt. Jag tycker det finns ett sådan lugn i att se ett tyg växa fram genom mina egna tramptag, från garn till färdig produkt. Det blir som en slags meditation.