Man kan ju inte BARA göra hattar, den sanna mångpysslaren hittar ju på lite smått och gott där det behövs något fint eller praktiskt i hemmet. Jag är extremt otålig när jag pysslar, blir det inte klart på typ en timme tröttnar jag (med undantag för hattarna där momenten är många men varje enskild grej går ganska fort). Limpistolen är därför mig allierade i verkstaden, och även de handknypplade antika spetsbanden får stifta bekantskap med den för att det ska bli några hattar över huvud taget. Pysselnazister som tycker att lim är fusk kan ju sitta och mecka i veckor med samma grej medan jag går ut på kalas i mina färdiga kreationer. För mig är känslan att få fram något med händerna poängen, inte pillandet i sig. Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om, utan det här lättgjorda pysslet som blir finfina presenter eller personliga pynt.

Här har jag gjort egna kylskåpsmagneter av såna där… vahettere… glaspluttar som man har i vaser runt blommorna. Kostade typ 30 spänn för en stor burk på Åhléns. Man kan såklart också använda dem som knappar, dekoration på paket, som placeringskort, på ringklockan på ytterdörren… Ni fattar.

Varje glasplutt har platt botten och har en förstorande effekt, så när jag limmade fast motivet under den syntes det mycket bättre. Här har jag klippt ut motiv från en kortlek där det ändå saknades några kort, och några av mina favoritplatser i Budapest, från en karta över staden. Men det går såklart bra med allt som är tillräckligt litet för att få plats på glasplutten.

När jag limmat fast motivet (jag använde stenlim som blir helt transparent när det torkat) lackade jag runt hela med genomskinligt nagellack och limmade fast en liten, platt, stark magnet så att den orkar hålla uppe både glasplutten och det man vill fästa på kylskåpet. Klart!

En av de roligaste hattkategorierna att göra är temahattar. Jag gör ofta hattar till fester och evenemang, scenshower, modereportage, fotojobb och annat med tydliga teman, och får ofta fria händer att tolka temat. Sporten är att hitta dekorationer till hattarna som Det kan bli shoppingrundor i allt från elektronikaffärer till zoobutiker, blomsterhandlaren på torget och godiskiosken på hörnet. Men det allra mesta är fynd från loppisar och antikaffärer, jag älskar att ge gamla prylar chans till ett nytt liv.

Maritimt tema - de små musslorna är riktiga och plockade på stranden.

Polkagrishatt för ett bröllop - riktiga karameller och rött flor.

Koaff och choker gjorda för en fest med Shanghai-tema

Den sista hatten såg flimra förbi i ett av hemma-hos-reportagen i Sveriges Mästerkock härom kvällen. God smak binder samman huvud och mage…

En hatt kan göras på precis vilket tema som helst, det ser man om man besöker Royal Ascot i England där hattarna helt saknar formmässig begränsning, och kanske inte alltid är så vackra men alltid spektakulära. Själv föredrar jag att hålla formatet litet och bärbart, så att man inte känner sig helt överkörd av ett stort kvarnhjul…

Igår kom modellerna som ska vara med på min kollektionsplåtning i dag. Det är fyra mysiga och glada tjejkompisar som älskar mode. Vi hade provning av kläder och skor och allt satt perfekt! Dom var helt underbara! Nu ska vi alla iväg till fotostudion och möta upp med hårstylist, make-up-artist, inredningsstylisten och fotografen. Och så min eminenta assistent för dagen, Emma. Vi har dessutom med en liten minimodell, Alva 2 år! Jag fick nämligen ett ryck och sydde en miniversion av klänningarna.
Jag hoppas hinna blogga lite backstage idag innan min vecka på Kravallslöjd är över. Om inte så vill jag tacka för en jätterolig vecka här och önskar er lycka till i ert fortsatta skapande!
Följ mig gärna på www.i-min-garderob.blogspot.com

Om ni har Facebook så ’gilla’ min sida här: http://www.facebook.com/pages/I-min-garderob-Ateljé-Återanvänd/128874860512628

Jag är på gång att starta ett varumärke,  som jag framöver kommer att sälja mina egen design under.  Vid sidan av det traditionella slöjdandet. 

Just nu är det mycket att göra, alltifrån att registrera namnet till att ta fram marknadföringsmaterial, jag håller bl a på att ta fram en logotyp, tillsammans med CJ Utsi Media. 

Min idé är att skapa väskor.

Mina väskor är inspirerade av samisk form, men med en modern twist, i ett cleant utförande.

Väskorna håller en mycket hög kvalitet, i exklusiva material som naturgarvat, ekologiskt renskinn och siden. Alla skinnsömmar sys för hand med tvinnad sentråd.

Det som är unikt med mina väskor är kombinationen av lyx, funktion och hållbar design.

Jag kommer till att börja med ta fram en kollektion om tre väskor, axelväskan, laptopväskan och weekendbagen.  

Väskorna kommer att tillverkas av mig,  det är hantverk i numrerade exemplar.  De bär namn efter samiska kvinnor, här visar jag prototypen Máret.

 Funktionen är väldigt viktig för mig, det är ofrånkomligt för ett företag med rötterna i duodji. Därför har alla väskorna inredning, som gör det lätt att hålla ordning och hitta i väskan. T ex laptopväskan är den enda väska du behöver bära med dig den dagen, då det finns plats för allt du annars skulle haft i handväskan.

När jag kommit lite längre med det här kommer det givetvis en hemsida, väskorna kan beställas direkt från mig och säljas i utvalda butiker.

Jag tänkte berätta lite om duodji, den samiska slöjden för alla som inte känner till den sen tidigare.

Det är den traditionella samiska slöjden som benämns så, både den textila som jag jobbar med och den hårda trä och hornslöjden.

Historiskt har det inte handlat om något utstuderat konsthantverk, utan om enkla bruksföremål för vardagslivet, som kläder på kroppen, en väska för förvaring osv.       

Det som är speciellt med den samiska slöjden är fyra saker som jag ser det,

materialen man har använt sig av det som renen gav samt de material som man bytt till sig

ett tydligt form och färgspråk som går igen över hela det stora samiska området

allt är funktionellt utöver det vanliga

hur den konserverats

De här fyra punkterna genomsyrar all samisk slöjd, ett exempel är vinterskorna av renbellingar nuvtahat. De sys av huden från de nedre delarna av renens ben, som skrapas och garvas med bark från vide eller sälg, sys med tråd från renens senor. De har ett tydligt formspråk, med kroken framme vid tån, skon känns igen över hela området trots mindre variationer. Funktionen är bland annat att man väljer just den delen av renhuden för att den är tät, korthårig, slitstark och tjockhudad, kroken fungerar som skidbindning, stoppas skon med starrhö hålls foten torr och varm, undertill har pälsen lagts med hårriktningen åt olika håll för att skon inte ska bli halkig. Än idag sys skorna på samma sätt.

nuvtahat

Duodji har alltså en viktig roll som bärare av den samiska kulturen, den som slöjdar känner till historien, kan tillvarata materialen, vet symbolernas betydelse, teknikens hemligheter. Hon eller han låter kulturen leva genom sitt slöjdande, och skapar såväl kulturella som funktionella attribut för de samer som inte kan slöjda.

Jag blev inspirerad att slöjda tack vare arvet efter min mormor Ella och mamma Karins slöjdande, som väckte min lust att slöjda. Jag läste duodji, på Samernas Utbildningscenter i Jokkmokk åren 2004 och 2005, sedan dess har jag jobbat med att slöjda.     Jag tar emot beställningar, på alltifrån koltar till plånböcker mm.

I nästa inlägg ska jag berätta om mitt fria slöjdande, där jag står för idéerna och designen.

Idag var det då äntligen dags för mitt vernissage!

Jag blev färdig med det sista av fållningen igår kväll så det var verkligen i sista sekunden. Därav brist på uppdateringar här. Det kom långt många fler än jag räknat med, vilket var jätteroligt! Många vänner men också många okända ansiktet i blandade åldrar. Stort tack till er som kom och tittade, det var en fantastisk dag som gör att allt hårt arbete känns värt! Ett extra tack till min sambo som hjälpte mig på plats hela dagen, samt till många fina klasskompisar som assisterat vid monteringen och självklart HV skola och ateljen som lät mig hålla till i stora galleriet.

Fler bilder från vernissagen kommer att laddas upp på min blogg: supermariobrosworld1-1.blogspot.com, så håll utkik där om ni är nyfikna!

Imorgon är min sista bloggdag här på kravallslöjd och då tänkte jag visa er min flossaväv som jag har tjatat om. Tyvärr har den blivit grovt försummad i veckan pga. alla förberedelser. Men jag planerar att kompensera den nästa vecka.

Lördagar är alltid extra mysiga att jobba i butiken. Antingen är det för de trevliga kunderna som kommer, eller så är det helt enkelt för att jag har mer ork att jobba i ateljén. Kanske är det kombinationen som gör lördagar så speciella. Att veta att jag har familjen som möter mig tillsammans med hunden efter jag stängt butiken ger också en mysig känsla.

Imorgon ska jag hålla kurs i hur man gör Mongolisk Papier mache. Därför har jag idag förberett med att strimla en dagstidning för att sedan lägga allt i en hink med kokande vatten. Sedan rör jag runt blandningen till en pappersmassa och låter det stå över natten innan den kan användas.

Lördag. Garderobsröjning. Svår beslutsångest.
Ut ur garderoben eller stanna kvar? Blocket eller Tradera?
En gång i tiden hade vi vansinnigt roligt ihop, mina stickmaskiner och jag.
Men så tröttnade vi på varandra. Förhållandet rann ut i sanden bara och de fick lämna plats för ett löpband och ett hemmagym. Då fick det bli så här.

En Silver Reed 210, hålkortsmodell med resårbädd, spetssläde, stickledare och en massa pryttlar. En Brother hobbystickare med Intarsiasläde. OCH ca 8 kartonger garn :)

What to do?

Men den här skönheten, som bott här sedan i somras, ska allt få lite handpåläggning i november. ARE heter den. Jag har fått hjälp att få till uppstarten. Nu återstår själva tricket att få ut en strumpa ur den. Det ska nog gå med hjälp av you-tube och lite 5-56.

Snart har det gått en bloggvecka. En turbulent sådan för min del. Har inte blivit så mycket hantverkat så klart. Mera Icke-slöjd. En bekännelseblogg. Allt som inte blev :)
Så imorgon får det bli något färdigt egenspunnet, egenstickat här. Som bevis.

Måste bara säga att jag är mycket nöjd med min iPhone 4s. Tar bättre bilder än kameran.

Då säger jag tack och bock för mig och denna superroliga vecka här med er på kravallslöjdsbloggen. Jag lämnar fanan vidare till nästa pysselentusiast med en övertygelse om att denne kommer ta över uppdraget med bravur. Och för er som tyckt att det varit buskul att följa eddys upptåg här på kravallslöjd hittar mig istället på den vanliga eddybloggen: http://blogg.passagen.se/eddysblogg
Tack för att ni tagit en bit av er tid för att låta mig rabbla på. Det känns fint ska ni veta.
Högaktningsfullt, eddy

följ eddys nya cirkusäventyr på eddysblogg varje dag vettja. då blir hon helt klart superglad!

När man jobbar som turnérande showartist säger det nästan sig själv att man besöker länder på alla jordklotsdelar. Detta innebär också möjlighet till garnshopping på alla jordklotsdelar. När vi i somras under en ledig showvecka tog en avstickare till Las Vegas fanns det mycket vi ville hinna med. Jag och mina bästa medresenärer satte oss ner över en pannkaksfrukost på en diner i Phoenix och gjorde ett snabbt utkast. Då lät det ungefär såhär:

Vicky: Jag vill göra ett skydive från skyskrapan Stratosphere!
Hollie: Vi måste gå på en massa galna poolpartyn!
Grant: Och vara helt vilda en kväll i casinot, ala james bond syle!
Vicky: Jag har hört att man kan skjuta maskingevär på en ranch utanför stan. Det bara måste vi göra!
Hollie: Och åka berg-och-dal-banan på taket av New York, New York.
Grant: Det finns en hajpool på hotell Golden Nugget, kan man simma i den så måste vi ju göra det.
Jag: Och besöka den stora garnbutiken!
(Alla vänder sig om och tittar på mig)
Vicky: Eddy, varför är vi ens bästa vänner?

Sagt med glimten i ögat såklart och allas vegasönskningar skulle under denna resa gå i uppfyllelse. Så den tredje dagen tog vi Grants bil långt bortom The strip för att besöka den stora garnbutiken. Den visade sig vara en riktig pärla och såhär glad blev jag när vi äntligen kom fram!

Och såhär glada var de andra efter en timmes nästintill outhärdlig väntan på min garnbotanik =)

Det är allt tur att man har så fina vänner världen över som ställer upp på alla ens nördiga små egenheter och det här med min smått bisarra garnpassion har de numera vant sig vid. De brukar skämta om att man får passa sig för att somna nära mg, för då kanske man vaknar upp med ett par stickade sockor på fötterna. Dessutom har de släppt namnet eddy och kallar mig numera istället för knitty. Watch out for knitty, she might knit ya!
Högaktningsfullt, eddy