Idag har det varit en sån där dag det händer saker, men inget egentligen att blogga om. Vaknade sent och slängde i mig en liten slurk kaffe för att vakna till liv. Insåg att förmiddagen redan var på väg att bli eftermiddag. Hastade då iväg till ateljén för att träffa en vän. Visade henne det senaste nyckelskåpet.

Tillslut efter allt snackande och bollande av tankar och idéer om mitt deltagande på Sunset Park festivalen i Umeå den 25Aug. var det så dags att bege sig hem för att packa lilla väskan för resan till Prästmon (Ångermanland).

Detta är vyn som mötte oss när vi kom fram.

Ibland frågar vi oss varför vi lägger ner sååååå mycket tid på att blogga. Vi syr själva av mönstret för att fota (som idag då vi hade photosession på Hannas altan) och lägger upp på bloggen. Vi gör sytips. Vi letar upp inspirationslänkar till andra sybloggar och modeskapare och vi anordnar sykvällar med vännerna.

Bloggen handlar inte om att vi ska få bekräftelse vad vi syr utan är till för att inspirera andra hur man på enkla sätt kan förändra ett och samma mönster. All vår lediga tid utanför våra heltidsstudier på Handelshögskolan och HDK försöker vi uppmuntra människor att de ska våga komma igång med att sy och inte förlamas av rädslan att göra fel.

Kanske är det att vi vill få andra att känna den där stoltheten man känner efter att ha lyckats sy sin egen tröja som är drivkraften med bloggandet. Kanske är det att vi själva saknar bra renodlade sybloggar. Eller kanske är det bara för att vi älskar att sy och har superkul ihop och tycker att andra också borde få ha så kul.

Idag har vi publicerat ett längre inlägg om att sy en enkel kjol, för vi syr ju inte bara tröjor.

> Se kjolinlägget på makeityourown.se

/Elin & Hanna

För någon vecka sen fick jag förfrågan att blogga här på Kravallslöjd. Till en början blev jag smickrad och tusen idéer far igenom huvudet men sen kom nervositeten när tanken slog mig att jag aldrig har varit en höjdare på att skriva uppsatser eller inspirerande artiklar.

Skolåren gick men saknaden av välskrivna texter kvarstod. Jag insåg att det var min högra kreativa hjärnhalva som styrde mig. Jag hade förmågan att skapa vackra miljöer och la hellre tiden på att bygga kojan istället för att bo i den. Idag är jag 25 år. Inredningsarkitekt från Milano. Men sen 6 månader tillbaka bosatt i Sverige. Jag ser mig själv som en ”independent designer” i och med de olika projekt jag stött på så som grafisk formgivning, produktdesign, konst mm. Men när var det egentligen jag verkligen insåg min talang?

För att kunna svara på det så måste jag backa bandet ytterligare. Jag har nämligen 3 starka minnen som ligger till grund till min designhistoria.

1991. Vid fem års ålder fann jag min passion för att måla. Natt efter natt målade jag teckningar som jag placerade ut på olika ställen i mitt hus. En mycket trevlig överraskning tyckte mina föräldrar, men när papperet tog slut och jag började att måla på tapeter och golv, började deras uppskattning långsamt att sjunka.

1992. Ett år senare, ung och ännu mer kreativ. Lite smått charmigt galen med en åtanke att förbättra allting på ett vackert sätt. Så som att måla om våran nya Saab som enligt mig hade fel färg. Ljudet från kritan berörde mig inte och jag sjöng vidare på ”jag ska måla hela världen lilla mamma”. Mamma och pappa var inte glada för den nya vita bården och inte heller mitt låtval.

1993. Sju år gammal och min katteckning kom med i Eksjös konstutställning. Detta var min första officiella utställning. Inte stor, men stor nog för mig.

7 år men min 1:a dag då orden konst och design fick en innebörd.

Talet sju följer med mig än idag men nummer ett börjar skymtas allt mer och mer.

Här är en glimt inför mitt nästa inlägg. En kortfilm som beskriver processen inom design – grafisk.

https://vimeo.com/8362481

Ciao ciao

Idag är det Rasmus, G-knits andra hälft, som står för bloggandet. Det tog inte många sekunder innan vi kom överens om att vi skulle blogga varannan dag nu i veckan och jag tror att det är dessa praktiska men enkla lösningar som gör mycket av det vi är. Alltså även i virkningen och inte bara i vårt förhållande till varandra i den lilla verksamheten.

Här följer ett exempel som jag absolut inte tar hela äran för men det är en fiffig lösning. Ser ni den lila remmen som går till knappen? Denna är fäst på framsidan av CMPns (Cellular Man Purse) insida vilket gör att när telefonen ringer kan du istället för att börja panikförsöka få ut mobilen bara dra i remmen och den kommer upp ett par centimeter och förenklar din vardag.

(CMP – rosa radioactive innehas nu av Eva G, 69 år)

Så om ni nu gör egna mobilfodral eller funderar på det, då är ett tips att lägga till denna lilla finess om ni trivs med den. Annars är det bara att höra av er för jag vet ett par grabbar som gör riktigt sjysta grejer..

Tanken med att lägga upp bilden på det lilla verket ovan var att försöka förklara vilka tankar som går genom mitt huvud när jag sitter och virkar. Och det är lite skönt att ligga på den nivån, småskaligheten (eller exklusiviteten om man vill) som vi producerar i ger en personlig dimension. Vi tar oss faktiskt tid att lyssna på hur kunden vill ha sin mössa eller sitt mobilfodral och vi går på upptäcktsfärd i knappburken efter den knappen som så nära som möjligt möter kundens önskan.

Då var det dags att ladda inför kvällens drabbningar genom en projektuppstart med fötterna på altanräcket! Vind i seglen, ohoj!

Jag kallar mig för en ”Fine Art Cowgirl”. Uppväxt på ett lantbruk i Skåne och utbildnad till textilkonstnär på HDK i Göteborg, har kombinationen av folkkonst och finkultur gjort mig till den jag är. Man skulle kunna beskriva mig som en folk-kulturist eftersom jag hela mitt liv nyfiket samlat kunskaper om textila tekniker från hela världen. Nu förkroppsligare jag de kunskaperna och närmar mig åldern av att vara ett levande kulturminnesmärke.

Mycket av det jag gör som konstnär kretsar kring berättelser i textil, tolkningar av möten mellan tidigare århundradens skapande genom folkkonsten och vår egen tid. Jag tycker också om att samverka med andra, både konstnärer och folk-konstnärer. För mig är kreativiteten det intressanta, vad skapar vi som människor och varför?

Mitt nuvarande konstprojekt heter Runaway Explorers. I det samarbetar jag med ett tiotal kulturarbetare från olika länder. De får vars en docka att använda som ”car crash dummies” för livserfarenheter. Dockorna är sydda av ”hemmafrudukar”, mer eller mindre föraktade textilier som nu får chansen att rymma till fjärran länder. Deras nya liv blir hårt och slutar oundvikligen i en våldsam död. Det är om det projektet jag ska blogga om under denna vecka.

Helt galet vad denna vecka gick fort!

När jag fick erbjudandet om att blogga här på Kravallslöjd var jag arbetslös och  virkade mest jämt. Nu några veckor senare har jag blivit med heltidsjobb så virkandet får stå tillbaka något. Eftersom jag slutar åtta om kvällarna så har inläggen kommit ganska sent på kvällarna och sedan blev det söndag, helt plötsligt…

Det är svårt att begränsa sig och inse att att resten av världen inte tar paus bara för att jag VILL VIRKA!!! Men det hade ju onekligen varit praktiskt om så var fallet. Istället har jag fått begränsa beställningsjobben till ett minimum för tillfället. Dock kryper inspirationen fram ur oväntade gömmor och bjuder på denna veckas ”fikapausprojekt”. En liten hyllning till de fem musikaliska pojkarna med lugg..

Yellow Submarine – tofflor :)

Det visade sig vara svårare än planerat att blogga från London. Karaoke och god mat kom emellan.
Igår var jag på Portobello road och fyndade de här gamla broscherna bland annat. Jag får aldrig nog av gamla broscher.
Idag är min sista dag som bloggare här. Det har varit väldigt roligt att få berätta lite om hur mina tankar kring mitt arbete går.
Jag hoppas ni kikar in på min blogg, jag kommer till exempel berätta allt om min Londonresa där.
Hoppas ni får en fin söndagskväll och att ni har tyckt mina inlägg varit intressanta.

Tack tack tack och så en kram på det.

Hej alla craft-lovers! Jag har fått förmånen att blogga den här veckan och det ska bli riktigt roligt. Min plan är att berätta sekvenser från min vardag,  som ju hela vägen kretsar kring kreativa idéer av något slag. Kreativiteten är en stor gåva man fått och ger mycket glädje i livet. Och massor av vänner!

Kreativiteten är som en brasa som måste tändas. Den tänds med inspiration. För det är inget ständigt tillstånd att vara kreativ. Ibland finns inte inspirationen där, den  måste väckas.  Jag hade en sådan eftermiddag igår.

Jag hade en deadline. Det är jag van vid från jobbet. Något måste skapas till en viss tidpunkt och det finns  ingen inspiration. Vad gör man – eller vad gör jag?

Inspirationen  kan väckas.  Den finns där men måste luras ut. Min metod är att plocka fram  saker,   något som fastnar när blicken glider över  tyger och annat material i hyllorna. Jag samlar det på hög och som i ett trolleritrick börjar  idéerna pluppa upp – inspirationen  finns där och det är bara att sätta igång. Visst är det härligt att alltid veta att den kreativa lusten  alltid finns där. Detta är särskilt viktig kunskap för alla som har skapandet som yrke, när man MÅSTE få fram något.

Här är min kreativa hög från igår. Detta ska bli en mixed-media-kollage till en väska och är exempelmaterial till en inspirationsdag/kurs jag ska hålla nu på våren. Jag  ska behandla pappersdelarna med decoupagelack för tyg så att de går att sy på och komponera ett kollage. Uppgiften för  kursdeltagarna är  att samla ihop material på detta sätt och skapa sitt eget kollage grundat på något minne eller erfarenhet de har. Dessa kollage ska sedan fästas på en tygkasse.

Trevlig fortsättning på dagen

Maritta

Så denna vecka är det jag som ska blogga här! Det kommer bli lite alltmöjligt tror jag, men mest kanske att ni får se hur jag jobbar när jag illustrerar och om jag får något infall att tillverka några smycken eller liknande i veckan.
Det kommer nog lösa sig.. Nu ska jag springa till Go Business (ett trevligt ställe där man får ha en skrivbordsplats och får hjälp och stöd som egen kreativ företagare här i Piteå), men jag uppdaterar lite senare så får ni se vad jag har pysslat med under dagen.
Om ni vill kolla in mina illustrationer och liknande så finns dom här!

Hjälp vad fort den här veckan har gått! Det är redan dags för sista inlägget här i bloggen.

Jag hoppas att ni har fått en liten inblick i min värld av hattpoesi och slaktsorg, och att någon av er kanske upptäcker hattarnas magiska värld, och den intensiva känslan när man bär en snygg hatt som passar en perfekt och liksom bara blir ett med den. Blickar, komplimanger, glada tillrop på gatan…

Stort tack för den här veckan, det har varit ett nöje att blogga här!

Om du vill se mer av mig, besök min hemsida, www.marikasmith.se, eller min facebooksida, www.facebook.com/marikasmithdesign

Vill du spana in hattarna i verkligheten och få hjälp att prova ut vilken modell och stil som gör just dig sådär alldeles strålande snygg, besök mig på www.facebook.com/burleskloppis den 29 april.

Och sist men inte minst vill jag passa på att bjuda in er till showroomet för Stockholm Fashion Weeks Rookies. Här kan du träffa alla höjdarna inom modevärlden och morgondagens toppdesigners. Kom till mitt bord och prata hantverk och hattar och andra huvudsaker. Vi ses 7-8 februari! Tid och plats ser du på inbjudan här: