Poster taggade ‘blogga’

Tidig söndag morgon

Written by Mireille11. Posted in Mireille Edgren

Igår kom modellerna som ska vara med på min kollektionsplåtning i dag. Det är fyra mysiga och glada tjejkompisar som älskar mode. Vi hade provning av kläder och skor och allt satt perfekt! Dom var helt underbara! Nu ska vi alla iväg till fotostudion och möta upp med hårstylist, make-up-artist, inredningsstylisten och fotografen. Och så min eminenta assistent för dagen, Emma. Vi har dessutom med en liten minimodell, Alva 2 år! Jag fick nämligen ett ryck och sydde en miniversion av klänningarna.
Jag hoppas hinna blogga lite backstage idag innan min vecka på Kravallslöjd är över. Om inte så vill jag tacka för en jätterolig vecka här och önskar er lycka till i ert fortsatta skapande!
Följ mig gärna på www.i-min-garderob.blogspot.com

Om ni har Facebook så ’gilla’ min sida här: http://www.facebook.com/pages/I-min-garderob-Ateljé-Återanvänd/128874860512628

Det är måndag och jag tänker mest på Jane Eyre

Written by Mireille11. Posted in Mireille Edgren

Jag heter Mireille och bor i den fina staden Göteborg. Jag har det stora privilegiet att få jobba med min hobby och mitt stora intresse i livet. Ett av dom. Design. Desajn. Det låter flott. Men det är ju bara ett ord. Jag sa länge att jag pysslar. Men då sa en dam åt mig, på en mässa som jag ställde ut på: ”Säg inte pysslar! Du håller ju på med hantverk!” Och det gör jag ju. Det gör vi alla när vi skapar med våra händer, oavsett begåvning erfarenhet eller utbildning. Och det är precis det som jag vill att andra också ska få känna, så därför håller jag i kurser, workshops, inspirationsträffar och föreläsningar i just detta med att skapa och upptäcka sin egen kreativitet.

Och inriktningen jag har valt är att återanvända och återskapa från gammalt material. Jag gör det för miljöns skull. Inte bara jordens utan den inre miljöns skull också. Vår inre själsliga miljö. För man mår så bra av att hitta på något nytt. Vända och vrida på material och se det ur ett annat perspektiv. Som för någon månad sedan när jag höll i en helgkurs och deltagarna skulle sy om sin garderob och ta till vara det som bara hängde. Då vände vi på och klippte i en trikåbyxa och vips så blev det en bolero. DEN aha-upplevelsen liksom. Den är så skön. Och smittsam.

Jag har ett eget designmärke också. ’I min garderob’. Heter den. Och det började så. I min garderob. Jag sydde och skapade där. Plockade gamla plagg och gjorde nytt. Trasiga halsband blev örhängen. Ungefär så.

Den här veckan hade jag tänkt blogga lite om allt det här. Och hur jag får inspiration till nya kollektioner. Som det här med Jane Eyre. Jag såg den nya filmen i helgen och har bara dom vackra spetskragarna i huvudet nu. Och blöta, leriga hedar och nerbrända gods. Och det vackra i att inte vara snygg, utan bara vara sig själv.

Den här veckan är lite mer speciell än andra. Jag ska nämligen få min nya klänningskollektion fotograferad och stylad av ett riktigt modeteam på söndag. Det känns hur pirrigt och stort som helst. Så jag hoppas kunna dela med mig lite av förberedelserna kring det och smygvisa lite av kollektionen. Och kanske lite behind the scenes på söndag innan jag avslutar min bloggvecka här på Kravallslöjd.

Örhängena på bilden har jag gjort av gamla virkade dukar, och tofsarna har jag gjort av sysilke. Och dom finns här.

Ha nu en riktigt fin måndagseftermiddag och kväll.

 

 

 

 

Sisters of Sättra – det började med gosedjur

Written by Kristina11. Posted in Sisters of Sättra

 

Det började med gosedjur. Ett gäng blå elefanter och en nättröja, inte alls diskret, under mötet var det några som grät i bastun. Sen har det bara rullat på, det ena har gett det andra, vi är fyra kvinnor som har ett gemensamt projekt, Sisters of Sättra.

Nu har vi ny antenn och de blå elefanterna har försvunnit under en kajak i den gamla kvarnen och vår värdegrund är samma men vi har andra referensramar. Genom alldagliga fenomen vill vi frilägga djupare kulturmönster som säger något om grundläggande värden och synsätt.

Detta märktes tydligt i vår första höstkollektion, Sättra 2009. Vi valde att visa foto och kläder hos Gunnel vår granne som inte är med i Sisters of Sättra. Kollektionen var insprängd mellan hennes biljardbord ett lakan med fårornament och hade en liknande ton som biljardbordets gräs. Gunnel beslutade samma dag att en svävande kropp skulle installeras som ett välkomnade till utställningen.

Vår första kollektion fokuserade på underkläder och barnkläder. Fotade i skymningen i stor brådska. Det var vid Ölands Skördefest för två år sedan, nu har årets skördefest just avslutats. För er som inte vet är Ölands Skördefest en mycket stor tillställning som bygger på att alla invånare och byar öppnar sina hem och uthus och visar konst och hantverk, bjuder på kroppkakor och pumpasoppa. Det åker runt mängder med folk på natten. Sisters of Sättra kom ut ur garderoben, första framträdandet var ganska diskret i förhållande till fortsättningen.

 

Vi började sy på sommaren innan. En av medlemmarna (som nu är i Gambia) hade jobbat på Hultsfredsfestivalen och sett trevliga workshops på återanvändande och designade tröjor. Vi har en egen festival i byn ”Hemlig festival” och vi kvinnor i byn tänkte att vi skulle göra en egen workshop. Visningsobjekt syddes, sen orkade vi inte riktigt bemanna festivalen, men processen var igång. Det var då barnens gosedjur rök.

Vi kommer att turas om att blogga, dock inte vår Sister i Gambia. Hon är i Banjul hela terminen tillsammans med sina fyra barn. Vi saknar henne i Sättra men hon kommer att florera på våra fotografier.

Tack för denna stund

Written by Juliusz11. Posted in Juliusz W. Wilczynski

Hej då

Tänkte tacka så mycket för tillfället och tacka er läsare som har följt mig under veckan.
Det blev tyvärr inte mer än såhär, men så kan det gå ibland. Jag tyckte det var väldigt roligt att blogga, särskilt här, det var första gången jag försökt mig på detta ordentligt.
Eftersom målningen inte blev färdig så kommer jag att göra den klar såsmåningom och publicera bilden på min hemsida.
Jag hoppas verkligen att alla kan hitta något kreativt att göra i sitt liv, för det är så mycket värt och på något sätt nödvändigt för oss som människor.
För mig att hålla på med skapande känns som ett otroligt stort privilegium, så jag hoppas att alltid kuna göra mitt bästa. Hursomhaver så tänkte jag lämna er med den sista uppdateringen för veckan av hur målningen ser ut för närvarande.
Ta hand om er och varandra
/Juliusz

Marknadstanten!

Written by Hanna11. Posted in Hanna Karlzon

Så är det min tur att blogga här på Kravallslöjd, det ska bli riktigt kul! Tänkte jag skulle börja och tipsa om en sak som kan vara bra för er som just börjat med hantverk eller er som hållit på ett tag men vill nå ut till fler. Anmäl dig till någon form av marknad där du bor! I de flesta städer finns det julmarknader/designmarknader osv. och det är ett jättebra sätt att få komma ut och visa upp vad man gör och kanske sälja en eller annan sak om man vill det.I helgen deltog jag själv i en Kulturmarknad här i Umeå tillsammans med ett gäng andra duktiga hantverkare. Det var väldigt trevligt och det kom en hel del folk och det är riktigt kul att få träffa människor, dricka kaffe och prata lite! Ibland kan det kanske kännas dyrt att vara med på vissa marknader men då kan det vara bra om man är två stycken som kan dela på ett bord/en plats. Då blir det billigare och man har sällskap och det är ju inte fy skam! Jag har tillsammans med en vän, Gerda, stått på ett flertal marknader de seanste åren och det är alltid riktigt kul så om du får chansen, testa!

(Fotot visar ett urval av det jag hade att sälja på helgens marknad.)

Hej Kravallisar

Written by Johan11. Posted in Johan Andersson

Nu är det min tur att blogga här på kravallslöjd. Det känns som en riktig ära!

Jag satt precis på dass och dog av lite magkatarr och jag fick en enorm idé som kan bli en succé. Men just nu har jag inte riktigt tid med det. Jag har en enorm hög av påbörjade stickningar som måste minska på höjden samt att jag har ett jobb och studerar till mentalskötare också.

Nu ska jag dricka lite kaffe och lägga upp maskor så jag kan sticka en strumpa till. Det är ju lite dumt att bara ha en.

Hej igen!

Written by Anja11. Posted in Anja Thelander

Det är inte första gången jag gästbloggar här på kravallslöjd. Under förra bloggperioden fokuserade jag mig på mitt eget skapande och hur jag finner inspirationen till mina verk. Den här veckan har jag tänkt att blogga om min och Lillemor Elfgrens höstmarknad på Gammlia här i Umeå. Årets höstmarknad ägde rum söndagen den 28/8 2011, så det här blir en form av efterrapportering om hur arbetet inför marknaden ser ut. Men först lite bakgrundsfakta om hur marknadsidéen växte fram.

Idén till marknaden föddes nog för ca fem år sedan. Jag och Lillemor jobbade i receptionen på Västerbottens museum. Båda håller vi på med hantverk i olika former och material. Med en gemensam dröm om en riktig hantverksmarknad, där traditionellt hantverk samsas med moderna designföremål och närproducerade livsmedel. Vi hade en önskan om att låta etablerade, likväl som oetablerade utövare få chansen att visa upp sig, sälja sina alster och knyta nya kontakter. Där besökarna skulle mötas av ett brett utbud av småskaligt producerade varor av hög kvalité. Vi hade tur, museet nappade på vår idé!

Nu står vi här och det är tredje året höstmarknaden anordnas!

Man söker kvinna

Written by Stefan11. Posted in Stefan Andersson

Det här är en kontaktannons.
Jag är en man på 24 år med ganska spretande intressen. Jag gillar för det mesta inte långa skogspromenader men ibland kan det vara nice. Hemmakvällar blir ofta lite segt då jag hatar det mesta som går på TV, film är ju dock riktigt nice, bra film det vill säga. Annars tittar jag ofta på nån datorspelstävling eller så, vilket inte så många gillar, men det är okej för det kan jag göra när jag är själv och är inget jag prackar på folk.
Jag har nyligen för första gången i mitt liv kommit på vad jag vill göra, alltså vad jag verkligen vill göra. Kommer ha glädjetårar i ögonen när jag skruvar upp de första greppen i min klätterhall som jag ska bygga. Som ni säkert förstår är klättring ett av mina stora intressen, jag har hållit på med det ganska mycket de senaste fyra-fem åren.
Jag gillar att göra saker med händerna, är väl därför jag blivit tillfrågad att blogga på den här sidan. Har hållt på med sånt sen jag var liten så nu kan jag lite allt möjligt.
Många tycker att jag är extremt lat vilket jag antar stämmer ganska bra, men om det är något jag tycker är roligt eller något jag är inspirerad av så kan jag jobba på utav bara helvete. Tyvär blir alla projekt inte färdiga, utan kan stanna av när inspirationen försvinner, men så är det väl för alla.
Jag har många snälla vänner som du kan få lära känna om du lär känna mig, de finns av alla typer och är utspridda över hela landet.
Jag är väldigt lugn, blir inte uppjagad i första taget, och oftast ganska snäll. Jag blir snyggare och snyggare med åren vilket borde vara en väldigt efterfrågad egenskap.
En god vän till mig har ett ganska nytt förhållande som jag tycker verkar väldigt sunt. De är extremt öppna och ärliga mot varandra, alltså inte som man alltid säger att man är, utan ett par nivåer ärligare än det. De säger att det ofta är väldigt jobbigt men att det samtidigt blir så mycket mer trygghet och utbyte att det i slutändan blir värt det. Ett sånt förhållande skulle jag kunna tänka mig, annars blir det inget.
Tänkte hålla till i Örebro närmaste tiden, men brukar flänga runt rätt mycket så man vet aldrig.

Vill ni veta mer om mig får ni läsa mina andra inlägg om ni inte gjort det, eller ringa och snacka med mig.
tel: noll, sju, tre, nio, tre, ett, åtta, två, noll, sex.

Tack för mig, har varit kul och jobbigt att blogga här en vecka!

Written by Hillevi11. Posted in Hillevi Wadensten


Måndag 25 juli 2011

Vecka 30 ska jag, Hillevi, blogga på Kravallslöjds webbsida. Jag är så glad för att få sälla mig till den raden av inspirerande bloggare som skrivit före mig!

 

I Göteborg har jag en gammal vän, Karin (dvs hon är inte så förfärligt gammal, men vi har varit vänner mycket länge). I vår ungdom triggade vi varann att hitta på olika pyssel. Målade, skulpterade, sydde, fotade och gjorde en uppskattad skoltidning tillsammans. Jag älskade att sy mjukisdjur, dockkläder och andra grejer. Det kunde t ex bli kuddar i form av äpplen och päron. Eller fotpallar i form av ett grishuvud i röd manchester. Några små rester finns kvar, t ex två frukter, som pryder min föns

terbänk.

 

Och en bildväv med en solros, som jag gjorde i syslöjden, som det hette då.

 

Idag är jag inte så ung längre, men har två barn, hund och en man. Alla inspirerar mig mycket. Vilken glädje att skapa en brudklänning tillsammans med dottern sin. Hon designade, jag sydde. Eller att få visa gamla textilier för dataspelsgrafikern, för att sedan se gamla strumpor och kjolar transformerade till dataspelsfigurer!

PS Vi hittade ett roligt garn i Kauhava, Finland; Fantti-Lanka, Elefantgarn. (Fortsättning följer.

Folkdräktsburkan

Written by Karin11. Posted in Karin Holmberg

När Kravallslöjdcrewet hörde av sig och undrade om jag ville blogga var det för att de sett vad jag gjorde på den textila workshop vi i Manufaktur ordnade på nationaldagen (och som Hertha och Alva bloggat om här tidigare). Så det kändes lite som ett krav, att jag skulle skriva om Folkdräktsburkan. Här är den.


Vi i Manufaktur pratade mycket innan workshopen om hemslöjd och hur främlingsfientliga krafter i samhället (ingen nämnd, ingen glömd) har använt sig, och gör det fortfarande, av symboler som förknippas med just hemslöjd. Folkdanslag har blivit ofrivilliga representater för det som är ”äkta” och ”svenskt”. Jimmie Åkessons val att bära folkdräkt vid riksdagens öppnande väckte stort uppseende, Adam Tensta på omslaget till musiktidningen Gaffa – också i dräkt – lite mindre, men ändå. Även journalister har ett ansvar i det här. Det är så lätt att illustrera en artikel om rasism med en dalahäst eller en Lovikkavante. Men varför? Varför har det blivit legitimt att använda hantverk och slöjd på det här sättet? Ingen slöjdare jag känner till ställer sig bakom det, ännu mindre delar de den typen av åsikter. Alla med någon slags insikt i slöjdvärlden vet ju dessutom att det i princip inte finns något som är nationellt. Allt har redan gjorts nån annan stans, kanske med andra material och redskap, men mönster, tekniker och färger går igen över hela jorden. Hemslöjd är kanske det minst främlingsfientliga man kan tänka sig. Det förenar.

Därför är det hög tid – och väldigt viktigt – att vi som faktiskt sysslar med den här slöjden som ska vara så ”svensk” protesterar och ifrågasätter varför vårt hantverk används i sådana sammanhang. Jag önskar att diskussionen om hemslöjd och främlingsfientlighet hålls aktiv och förs på många olika plan. En workshop är ett sätt, men det behövs mer: debattartiklar (liknande den i tidningen Hemslöjd nr 1/11), nätdiskussioner, manifestationer. Annars tror jag att synen på hemslöjdsvärlden som något mossigt, förlegat och… tja, kanske lite värdekonservativt, för att uttrycka det finkänsligt, får fotfäste hos folk. Och det är verkligen inte den bilden jag har.

Men tillbaka till burkan. Jag gillar kläder och är intresserad av mode. Mode för mig handlar om att vara bekväm, fin och kreativ. Fast det vore ju naivt att tro att det stannar där, mode är så mycket mer. Det är roller och acceptans och tillhörighet. Jag skulle personligen ha väldigt svårt att anpassa min klädstil till ett samhälle där andra normer och sociala koder råder. Kläder är så mycket mer än tyg, samtidigt som det bara är lite tyg. Om man klär sig som man är van, till exempel i hijab, fast ändrar något, säg färg och mönster, så att det passar i folkdräktsgropen i Leksand på midsommar – hur blir det då? Blir man mer accepterad då, eller mer utstött? När slutar textilen att vara ett tygstycke vilket som helst, och blir en bomb?

Jag är också fascinerad över hur fort vi glömmer det som varit. För en sisådär 100 år sedan fick inte heller svenska gifta kvinnor visa håret hur som helst. Naturligtvis ska man inte uppmuntra förtryck i någon form, men det är så lätt att komma med tvärsäkra åsikter om hur-vi-gör-här-i-Sverige, när frågan är så oändligt mycket mer komplex. Den behöver som sagt diskuteras igen och igen och igen.

Och ifall ni undrar så är det en sur sverigedemokratsbock som kommer in från hörnet. Men han är mycket mindre, så ingen bryr sig riktigt om vad han tycker.