Nu är jag hemma i staden igen efter en helt fantastisk mitt-i-veckan-helg ute hos sjömanselin på landet. Det här är vad vi pysslat med:

Vi kom fram sent på tisdagkväll och på onsdagen vaknade vi upp till en mysig långfrukost. Hos elin får man dricka sitt kaffe ur urballa kaffekoppar som lisa tjusigt dekorerat.

Sedan åkte vi på loppisturné i grannstade och besökte minst fyra olika loppisar. Elin köpte en finfin skänk att fylla med garn och ull.

Jag provade en döläcker klänning men köpte det här.

Väl hemma visade elin alla sina nykardade art-batts. Hon är så talangfull den fröken.

Jag ville inte vara sämre och lånade elins kardmaskin. Hon visade mig smörgåsmetoden och jag knåpade ihop denna fina batt med vit corridale, glittrig nylon, illrosa silknoils och en och annan oidentifierad sjöjungfrulock som vi inte riktigt var den kom ifrån.

Sedan lagade jag min übergoda tacopaj som elin väntat på länge. Hon var allt lite knashungrig då det äntligen blev klart.

Sedan lade vi upp våra stickade fossingar på bordet och stickade ikapp var sitt nytt sockpar medan vi tjattrade bort halva natten.

Nästa dag gick vi en finpromenad på landet.

Jag fotade elin i vackra omgivningar och hennes fina egenstickade ”shalom”.

När vi kom hem igen tog vi fram spinnrocken och fick en spinnlektion och spann ett underligt garn. Sedan fikade vid med mormorelin, åt hemmagjord falafel och eldade i öppna spisen.

Ojojoj vad mätta vi är efter dagens underbara middag här mitt ute i ingenstans. En underbar känsla som himlens månskära och skogens tystnad knappast försämrar. Semester. Avkoppling. Tur är det väl att dessa små djur då finns till var mans undsättning. Eller ja, i alla fall för dem som tror på dem =).
Högaktningsfullt, eddy

Det här med spinneriet är en relativt ny hobby i den eddyanska bostaden. Det hela började med att Lilla anna kom hot med sin slända eftersom hon prompt tyckte att jag skulle prova på eftersom det, jag citerar: ”var så otroligt och enormt fruktansvärt cirkus-kul!” Slut citat. Eller ungefär så sa hon i alla fall. Jag provade. Jag tyckte det var dödstråkigt. Lilla anna sa åt mig att inte ge upp så lätt. Jag provade lite till. Dödstråkigt, dödstråkigt, dödstråkigt… superkul! Något hände. Jag förstod grejen. Plötsligt var det ju galet kul att spinna ull till garn.

Sedan, som av ett sammanträffande mötte jag mia på den årliga stickfestivalen ute på grötö. Hon berättade att hon hört av sjömanselin att jag började spinna och att jag i så fall kunde ta över hennes gamla spinnrock. g.r.a.t.i.s! Det var nog det förbannat bästa jag hört på länge så jag och sjömanselin begav oss ut till mias hus och hämtade hem henne, och det är på henne, spinnrocks-Gunnel, som jag sedan dess spunnit mina härvor på.

Nu senast spann jag ett härligt färgsprakande topsband jag fått utav fin fina vän moa i en swap då vi bytte såväl egenspunna garn som ull med varandra. Fast detta är inte ull. Det är 100% mjölkfiber och var supersvårt och halt som en isglass att spinna. Men dökul!

Och så här tjusigt blev det: 100gram och 150 meter långt, 3 trådigt navajoplyat och självrandande. Jag kallar det plum tree. Det tycker jag är ett rent utav ypperligt namn på denna härva man nästan bara vill äta upp.

Fast vad som ska stickas utav det? Ja, det återstår att se…
Högaktningsfullt, eddy

Medans jag spatserar runt i mina gummistövlar ute i svampskogen och äter prickekorvmackor på en bädd av vitmossa så tänkte jag att ni skulle få kika på en fin pryl som hänger i min hall. Det är ett gammalt pipställ som jag hittade hemma hos pappsen när vi städade ur hans förråd och det har tillhört ingen mindre än min tuffa farfar. Pipställ! Å! Det var jag ju bara tvungen att lägga vantarna på men eftersom jag röker väldigt lite pipa, ja faktiskt inte alls fick jag filura ut nya användingsområden. Valet föll på en nyckelförvaring och så här stiligt är det att hänga nycklar i pipställ. Helt otroligt stiligt om jag får säga det själv:

Och hur gick det här till då kanske ni undrar? Jo, jag häftpistolade fast ett fint sammetsband i överkant med pipstället över alla ”hålen” där man låter pipskaften sticka upp. Sedan Hängde jag fast små krokar med klämmor på i banden, en i varje pipskaftshåll. I Klämmorna fäste jag sedan nyckelknippor och vips, pipställ blev nyckelskåp! Genialiskt!

Tänk nu på det nu finingar. Bara för att man inte röker pipa betyder det inte att man inte har någon användning för farfars gamla pipställ. Det betyder bara att man inte har användning för dess ursprungliga funktion.
Vi ses i svampskogen.
Högaktningsfullt, eddy

Den tredje medlemmen i vår sticktrojka, ja förrutom jag själv och lilla anna, heter sjömanselin. Hon har fått för sig att lämna sig bostad här i hamnstaden och istället flyttat ut i en gammal skolbyggnad mitt bland ängar på landet. Det är fantastiskt på många sätt förutom att det numera är mycket svårare att ställa till med spontanstickfrukostar då alla sticktrojkans medlemmar kan medverka. Dumt. Men å andra sidan kan man ju alltid ta en liten minisemester och åka ut och hälsa på, och det tänker minsann jag göra redan ikväll =)

Jojjo, så nu bär det ut bland ängar och lövträd ett par dagar där vi kommer göra mest ingenting mer än att klaffsa runt i gummistövlar, plocka svamp i svampskogen, laga mumsiga rotfrukter och sticka tills knogarna brinner. Visst låter det helt perfekt!
Och oroa er inte vänner små, bloggen kommer svämma över av små kreativa pyssel och idéer under tiden och när jag kommer hem igen så får ni även veta allt om hur det är att bo i en skolbyggad på landet. Promise!
Högaktningsfullt, eddy

En ledig eftermiddag i las estacas varma källor, mexico i somras. Just denna tur blir det nog inte lika många bad.

Snart är det nästan slut på oktober också. Tiden bara irrar iväg. Oktober är för tyskarna lika med oktoberfest då man frossar i rökta korvar, surkål och grumligt öl samtidigt som man sjunger trevliga visor tills halsen ömmar. Jag är inte tysk, jag är stickare.
I en stickares värld innebär oktober socktoberfest. Då samlas vi i grupp och stickar en hel massa strumpor till knogarna ömmar. Och jag är faktiskt klar med ett par just precis nu, och ni har sådan tur att ni blir först att kika på eddys I love sushi-socks. Det är inte dumt det mina vänner:

Jag kallar dem sushisockar eftersom jag tycker att mönstret påminner om sådana där laxpålägg man har på sin nigiri, men egentligen heter mönstret pomatomus och är designat av sockgurun Cookie A. Om man är medlem på det massiva stickforumtet ravelry finns mönstret att hämta här.

Att fota sina stickade alster på ett hyggligt sätt tycker jag är a och o om man vill inspirera andra till nya stickeriidéer. När jag visade upp dessa sushisocksbilder för ett par vänner så tyckte de att jag skulle knäcka extra som strumpboudoirfotograf. Tack och bock, jag känner såhär spontant att strumpboudoir är en ganska bortglömd fotokategori som gärna skulle kunna få lite mer medial uppmärksamhet. Och smaka på ordet bara. Strumpboudoir… Underbart eller hur?

och garnet då? Jo, ända sedan jag upptäckte detta fantastiska sushimönster så visste jag att jag ville sticka dem illrosa. Jag sågmig själv studsa runt i vita strumpebyxor med lite spets och sushisockarna uppdragna långt upp på vaderna. Så jag började leta efter rosa sockgarn. Jag letade i Göteborg. I många butiker i Göteborg. Jag letade i alla butiker i Göteborg. Lillaanna letade i Mariestad. Lillaanna letade i Skåne. Jag åkte till Mexico och letade i mången butik, fortfarande inget illrosa sockgarn. Ja, jag åkte till och med till Las Vegas (visserligen i ett annat ärende) men ändå. Jag åkte till och med till Las Vegas för att leta efter detta förbannade sockgarnet som vägrade behaga dyka upp någonstans alls. Resultatlöst! Så då gav jag upp. Jag färgade eget skrikrosa sockgarn hemma i Lillaannas kök och det har jag inte ångrat en sekund. Det blev helt perfekt rosa och lite sådär skönt självmelerande eftersom garnet drog åt sig olika mycket färg på olika ställen. Slutsats?  I love yarn!

Jamen vetni hörrni. Det här var allt för nu. För nu ska jag packa väskan, tömma kaffekoppen och kila iväg i ett helt annat ärende. Men vi hörs ju när jag är tillbaka igen.
Högaktningsfullt, eddy

Godförmiddag, Godförmiddag alla pysselentusiaster och kreativitetsnördar.
eddy heter jag och det är jag som ska stå för underhållningen denna vecka på kravallslöjdsbloggen. Kika gärna in den lilla presentationen av mig på första sidan för att få en bättre kik på vem eddy är och för den ännu mer kunskapstörstande kanske det även passar att botanisera lite på min ordinarie blogghörna: http://blogg.passagen.se/eddysblogg

Hoppas att helgen flutit på lika härligt för alla er andra som den gjort för mig. Jag har passat på att hänga med så många av mina vänner som möjligt och hittat på en massa mysiga aktiviteter vilket innefattat allt från en trevlig instruktörslunch på stan till ett par timmar i ishallen. På lördagen vankades som vanligt en liten morgonloppis där jag lade vantarna på en schysst sammetsväska från 60talet och på kvällen begav det sig hem till den ena halvan av min kreativa sticktrojka, lilla anna. Hon bjöd på en tuturiol i indisk kokkonst och sedan stickade vi ikapp för att hinna klart med årets julklappsproduktion. Fast ingen av oss stickade några klappar, utan allt för själviskt stickade jag istället ett par dösnygga sushisockar till mig själv. Och resultatet? Det tänkte jag bjussa på lite senare i veckan, det kan ni ju inte missa.
Näpp, nu tänkte jag faktiskt sätta mig ett varv vid spinnrocken innan fina fröken löwek kommer hit och lagar lunch. Ikväll är vi bjudna på en inspirationsföreläsning av luleå tekiska universitet och sedan vankas det hockeymatch för hela kakan.
Jag är övertygad om att vi kommer att trivas här ihop på kravallslöjd denna vecka så kika gärna in så ofta ni hinner. Det är ungefär lite oftare än ni egentligen vill det =).
Högaktningsfullt, eddy

hemma hos lilla anna i lördags had vi det såhär kreativt och mysigt. alla männiksor borde ha en sticktrojka tycker jag. skaffa er en nu på studs vet ja!

Det här är en av de vackraste färger jag vet. Min man fällde några alar som var i vägen för både solljuset och grannens traktorer. Efter bara någon timme hade det ljusa träet färgats rött. Det är gråal som växer här. Längre ut mot kusten ser man ofta klibbal.

På finska heter alen ”leppä”. Leppä är också ett gammalt ord för ”blod”. Blad, kottar och bark används för att färga textil och läder. När man färgar garn eller ull får man olika gula, bruna, gråa, gråblåa, gröna och rosa färger beroende på vilka betningsmedel och vilken del av alen man använder.

Jag har inga garner att visa, för jag växtfärgar egentligen inte alls. Men visst skulle det vara roligt att pröva någon gång. Det hade varit läge att ta litet bark nu, men jag vågar inte. Jag har rätt mycket att göra ändå. Visst, out of sight out of mind sägs det, men det funkar inte så för mig. Det som är undanlagt gnager, gör mig okoncentrerad och nervös. Så jag tänker bränna alen i vedspisen i vinter. Med bark och allt.

Hösten är den vackraste årstiden av alla. Naturen sprakar av eldiga och milda färger om vartannat. Mossor och stubbar får liv. Svampar dyker upp överallt. Två gamla björkstubbar är numera blickfång i vår trädgård. På hösten ändrar de färg varje dag.

Såna bilder använder jag som inspiration för arbetet vid kardmaskinen. Nu börjar det bli för torrt inomhus för att kardningen skall lyckas, men nästa sommar är det dags igen. Nu kammar jag ull, för kammarna tål vatten, och vatten tar bort den statiska elektricitet som får ullen att flyga runt eller klistra sig på kardbeslaget. I morgon får ni se kamning.

Jag har två favoritplatser i världen som jag alltid återkommer till. Den ena plasten är London med allt vad det innebär. Men jag tänker inte skriva om London utan min andra favoritplats – Hällnäs.

Järnvägsstationen i Hällnäs

Hällnäs är där jag vuxit upp och varje gång jag kommer dit så blir jag glad och lugn. Hällnäs är allt annat än perfekt men det kanske är en av anledningarna att charmen för alltid kommer att finnas där. Klart att jag är partisk i målet då jag är född här men det spelar liksom ingen roll. Jag vill alla fall ta min chans och puffa allt jag kan för Hällnäs, som jag tror är framtidens by, så pass på, nu ska här puffas:

Här finns höga berg, vacker natur, trevliga människor, billiga hus, bra skola, en liten fin matbutik, järnväg med många dagsturer till Umeå eller Lycksele, fin älv, Historieförening, elljusspår, ett gammalt sanatorium, skoterspår, inspiration, renar på vintern, gympa, gungor, Folkets Hus, Växthus, isälvsled, järnvägsstation med museum om sommaren, badplats, fina hus, kuperad terräng, förskola, fotbollslag med fotbollsplan, lekpark, bibliotek, sandstrand, konst, bilverkstad med mera med mera. Skrev jag förresten trevliga människor? Kan betonas ytterligare.

Hällnäsvy

Föresten vill ni se fler fina bilder från Hällnäs kan ni gå in Här.

Hej, nu är jag igång med bloggandet – något jag aldrig gjort förut… Hoppas tekniken är med mig under veckan.

Hela helgen har jag med hjälp av min mamma flyttat från en keramikverkstad till en annan. Huvvaligen vad jobbigt det är att flytta. Flytten var inte alls lång, en trappa upp i samma hus på Olofsfors Bruk men man lurar sig själv och tror att genom det korta avståndet kommer flytten att gå i ett nafs. Vilket den inte alls gör utan man bär och bär och bär.

Har ni inte varit i Olofsfors måste ni åka dit. En gammal bruksby som nu är museum och även tillhåll för många konstnärer och konsthantverkare. Jättefina verkstäder och ateljéer finns att hyra för en billig slant. Kolla in www.olofsforsbruk.nu. Jag trivs jättebra med att jobba i Olofsfors och i vinter kommer det att hända spännande grejer här, återkommer kanske om det senare, lite hemligt än så länge.

Fint med forsen utanför

Alla fall så har jag nu installerat mig i min nya verkstad och fått det så fint och välstädat. Men känner jag mig själv rätt så kommer röran att infinna sig om exakt 3 dagar, så länge brukar det hålla efter jag städat. Men kanske så kan jag vara mer ordningsam denna gång och plocka upp efter mig. Allt handlar ju om rutiner, nä nu blir det andra bullar,nu ska jag bli mera pedant.

Ordning i hyllan

Nu är det bara att sätta igång och jobba med leran, en liten paus i min myshörna först.