Tillbaka i Örebro – efter tre heldagar fyllda av filmanalys och filmredigering. Elva filmer om slöjd ur olika vinklar har det blivit under kursen. Flera är redan klara och blev hur bra som helst. Se bara Emma Hellströms film som hon länkar till lite längre ner på bloggen!

Själv är jag inte riktigt klar utan har några långa dagar framför redigeringsprogrammet att se fram emot. Det är inte alls så långtråkigt som det låter – klippa är faktiskt grymt kul om man har tid.

Min film kommer handla om fransflätning och om Ally Svensson som är en dam som är väldigt duktig på detta lite bortglömda hantverk. Grunden är vanliga treflätor, som kombineras och korsas så att de bildar vackra mönster i ändarna på vävar. Man kan både fläta i äffsingar på en väv eller spänna upp arbetet i en särskild båge och sedan fästa fransen på vilken textil som helst.

Jag tröttnar aldrig på att titta på när Ally flätar frans. Det är något visst med en teknik som är så enkel att det går att klara av den med trådar och ett par händer, men samtidigt kan bli avancerade mönster som av finaste spets.

En fin liten bok om fransflätning, från Kalmar läns hemslöjdsförening.

Smederna Cornelia och Basse

Under vintern har jag gått en filmkurs för hantverksdokumentation. Kursen anordnas av Hantverkslaboratoriet i Mariestad. Jag hade inte hållit i en filmkamera sedan på gymnasiet vilket i alla fall är typ 12 år sedan så det var väldigt ovant och svårt. Filmen som resultat visste jag inte vad jag skulle förvänta mig men fick till slut ihop en film. Tanken med att använda film inom ett slöjd och hantverksprojekt är från vår sida att kunna lyfta fram unga hantverkare och förmedla deras känsla för hantverket. Med film kan man ju förmedla så många intryck på kort tid och blanda fakta med alla möjliga känslor, jag gillar det supermycket. Att använda som verktyg för att lyfta fram hantverk tycker jag funkar fint!

Jag hoppas hinna göra ett par filmer till innan projektet är slut. Va tycker ni om filmen och har ni förslag på andra spännande hantverk? Eller kanske till och med förslag på Sörmlänska unga som brinner för sina hantverk?

Mitt första inlägg får bli lite kort, jag har precis kommit in. I timmar efter jobbet har jag lockat och pockat på vår lilla katt som klättrat upp i ett alldeles för högt (grenlöst) träd och nu inte kommer ner. Hon har suttit där sedan igår kväll och ser så liten och svag ut att jag blir hel tung i hjärtat. Vad ska man göra? Funderar på att hyra en skylift i morgon.

Go natt!

Jag är ju slöjdklubbshandledare och nästa träff, helgen före påsk, ska vi påskpyssla. Jag förberedde lite häromdagen genom att testa något som vi planerat att göra med barnen; färga urblåsta ägg med gamla sidenslipsar. Det låter lite knasigt, men det var inte särskilt svårt och det blev fina mönster!

Slipsarna har jag hittat på loppis och så klippte jag lite i en sjalett som jag ändå inte använder. Tre ägg blev det i testomgången, men det kan nog hända att jag gör några till. Om du vill prova finns en bra och tydlig beskrivning här.

Nackdelen med att vara egenföretagare är att-göra-listan som aldrig verkar bli tom. Det finns alltid någon jag måste ringa, marknader att anmäla mig till, räkningar att betala och material att köpa. Sånt som hindrar mig från att göra det jag egentligen vill; skapa.

Så att gå en kreativ utbildning är någonting jag verkligen kan kan rekommendera, då får man ägna all sin tid åt skapandet och slipper ifrån allt det där andra, fast hur som helst så kommer man fram till det förr eller senare, studielån och bidrag räcker inte för alltid…

Fast fördelarna med att vara sin egen chef är såklart också väldigt stora. Fast det gäller att vara disciplinerad. Fast problemet för mig har aldrig varit att jobba nog mycket utan mer att jag jobbar för mycket eftersom det är så kul! Och sedan hinner jag aldrig med lika mycket som jag tror att jag ska, annat kommer i mellan, jag blir sjuk, får ont i ryggen eller något annat som hindrar.

Sedan måste man vara väldig envis också. Vill man jobba med hantverk får eller något annat kreativt får man aldrig ge upp, måste vara beredd på att det tar tid att komma in på marknaden  och börja tjäna vettigt med pengar.  Väldigt få slår igenom direkt även om bra utbildningar kan hjälpa sina elever att komma ut och synas.

Själv har jag ännu ingen längre slöjdutbildning, jag har gått 2 år på Falkenbergs Konstskola, gått några hantverkskurser men till hösten hoppas jag på att kunna läsa textilslöjd på distans mot Umeå Universitet.

När man går på loppisar och secondhand butiker hittar man ofta lite äldre slöjdföremål i trä och näver för 5-20 kr som ingen verkar bry sig om, så därför har jag börjat ”rädda” dem och ge de nytt liv med hjälp av färg och förgyllning.

Det känns som att sakerna fortfarande har någonting kvar att ge så jag vill förlänga deras liv och hjälpa andra att se och uppskatta dem. Ibland är sakerna förstås så fina att jag inte har hjärta att måla dem så då hamnar de in min egen samling istället…

När jag är klar märker jag dem med ”återvunnen slöjd” så ingen ska känna sig lurad. Skålen här nedanför är målad i koboltblått på utsidan och förgylld med bladguld på insidan.

guldskål

Min favorit hittills är en näverburk jag har målat med konstnärsoljefärg och förgyllt knoppen på locket med bladguld. Jag har gjort mönstret som bildas i näverfogen till fiskar eftersom jag tycker det är det som det ser ut som. Hittar tyvärr inte bilderna på den som jag vet att jag har.

-Jag är väldigt förtjust i bladguld som är ett jättekul material att jobba med det är något speciellt med lystern från riktigt guld trots att det är så tunt så tunt. Ska ta och testa bladsilver också någon gång.

Har ett väldigt fint svarvat fat på fot som väntar på ett nytt liv, kanske blir det rosa. Plus att jag har så där en 10 andra föremål såklart som väntar på att jag ska få tid med dem.

Jag har alltid tyckt om att jobba med händerna i alla tänkbara tekniker och skulle inte kunna tänk mig ett liv utan det och sedan 2007 är det också mitt jobb. Världens bästa! -Och i veckan ska jag berätta lite om vad jag gör här på Kravallslöjd.

Jag älskar att skapa och blir väldigt rastlös om jag inte kan göra det, har haft problem med ryggen sedan innan jul och varit tvungen att ta det lugnt med handarbetandet vilket är så frustrerande, men det känns bättre nu så jag kan göra lite grand i alla fall bara jag inte anstränger mig för mycket.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av alla slags växter och djur och började tälja i trä redan när jag var ganska liten.

sorgmantel

Tillslut började mina försök mer och mer likna hur jag ville att det skulle se ut och det var då jag började snida fåglar, fjärilar och andra insekter. Jag snidar för det mesta i al som kommer från min familjs egna varsamt skötta skog (inga kalhyggen!).

stenknäcken

Och sedan försöker jag måla dem så naturtroget som möjligt. Just nu håller jag på och målar en stenknäck men jag har ett litet lager med fåglar som väntar på att målas.

Helst skulle jag vilja behålla alla fåglar själv och fylla hela lägenheten med dem men jag behöver tyvärr pengarna. -Är det något man blir rik på som konsthantverkare så är det antagligen glädje, inte pengar. 

När folk får veta vad jag jobbar med så frågar de nästan alltid: ”Men kan du leva på det då?”

Vilket blir rätt så tjatigt efter första 5-6 gångerna. Hur många andra yrkesgrupper känns det okej att fråga det? Ibland skulle jag ha lust att svara: ”Jaså, du är sjuksköterska/personlig assistent/ truckförare, kan du leva på det då?

Men jag är alldeles för snäll och säger någonting om om att jag blir ju inte rik precis men det går ju om man snålar och det är ju så roligt. 

…var det första jag tänkte när jag blev tillfrågad att vara gästbloggare, trots att jag vet att Kravallslöjd rymmer alla möjliga sorters hantverk och idéer om hantverk. Samma mening utbrast jag när jag fick veta en av alla ingredienser jag kunde improvisera med som tomte i Malmö stads jul-landskap. Men det gjorde inget att jag inte kan sticka fick jag veta, jag kan ju hitta på som jag vill. Så det är som det brukar vara, jag hittar på som jag vill…Och idag var jag i stan och var mitt alterego som tomte för första gången, liksom jag ska vara lite då och då under december – sannare jul-jobb kan man inte hitta! Och jag återkom till den där fina korgen med garnnystan och stickor, funderade och provade, försökte åtminstone komma på hur man fingervirkar – lämnade korgen onystad och utan kreationer. Men jag ju hela december på mig att komma fram till det – med tips från Kravallslöjd kanske!

Är lite bloggbiten nu faktiskt…men hej för den här gången!

Jag höll min plan någorlunda…mådde mycket bättre i torsdags så då stack jag och vikarierade på teatern igen. Många som är sjuka just nu! Nu är jag hemma från dagens teater. Japp, här jobbas det ofta även lördagar och söndagar. Hade tänkt göra lite dekor till kvällens inflyttningsfest men tiden läggs istället på att gästerna ska kunna få plats att röra sig här. Till och med jag kan vara förnuftig ibland.

Nedan bild på ett lite större hantverk. Det är mina installationer på Ålidhem, Umeå: Taket i mitt rum är stjärnorna från 2008. Där tog jag hjälp av en betong- och en bronsskulptör för att skapa två installationer. Vi har pratat lite löst – Ett tredje tillhörande rum saknas än, men kanske dyker det upp där i skogen någon gång…kan ni gissa vilket rum det är?

Första dagen som gästbloggare! Jag känner mig mycket hedrad över att få gästbloggaa här, trots allt är det internet som stått och fortfarande står för en stor del av min inspiration när det gäller hantverk och slöjd.

Jag har aldrig varit omgärdad av slöjdande människor, de flesta i min närhet har varit måttligt intresserade av hantverk. Min räddning har blivit internet, jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort annars! Via internet har jag fått så mycket inspiration, lärt känna människor (vissa har jag nu träffat i verkligheten också).

Så jag tänkte att jag skulle skriva om mina favoritställen för inspiration på internet. Först och främst är det ju bloggar, men det skulle kräva ett helt eget inlägg att tipsa om tror jag.

Mina tre bästa siter som inte är bloggar:

Ravelry
Jag hoppas verkligen att alla som stickar och virkar känner till ravelry! Åh detta fantastiska ställe, både för att organisera sina pågående projekt och hitta inspiration till nya. En annan bra funktion är att om en har ett garnnystan eller två och inte vet vad en ska hitta på med det så går det att söka på garner och se vad andra gjort med det garnet. Mycket bra!

Pinterest

Här finns bilder på allt som är fint och även en hel del som är fult. När det gäller hantverk är det en stor källa till inspiration, här finns massor med bilder på alla sorters slöjd. Mycket är kategoriserat som DIY eller pyssel, men det är ju inte benämningen som är det viktiga. Det negativa är att det är lite si och så med källhänvisningar, men ofta kommer en till källan om en klickar på bilden.

Youtube
Via youtube har jag lärt mig nya typer av uppläggningar, avmaskningar, att sticka med magic loop, tvåändsstickning och en hel massa andra saker. Perfekt hjälpmedel när du inte har någon som kan visa dig det där du vill lära dig. Det enda kruxet är att du måste veta vad det du letar efter heter på engelska, ofta är det ont om svenska videor.

Tänkte berätta lite grann om mitt senaste projekt som hade premiär för 10 dagar sedan i Oslo. Det är en föreställning om keramik och krukmakartraditionen i Arvika som heter ”I Samuels Verkstad”.

Hur kan man göra för att höja värdet på slöjd och konsthantverk? Hur kan man göra för att få människor att förstå att hantverk är ett alternativ som på många sätt är bättre än massproducerade saker från andra sidan jordklotet, att hantverk är värdefullt. Det här är frågor som jag haft anledning att fundera över de senaste månaderna. Jag började som projektledare för ett projekt om näringsutveckling inom slöjd och hantverk i Värmland i början av februari. Här handlar det mycket om att stötta de slöjd- och konsthantverkare som har företag i regionen. Det handlar också om att tänka långsiktigt. Hur kan företagen utvecklas?

Tanken bakom föreställningen är att visa på att krukmakartraditionen i Arvika rymmer andra kulturella uttryck som exempelvis musik, dans och berättande. Och det var i att förena och berätta den här specifika historien som föreställningen växte fram.

Det är bakgrunden till den musikaliska berättelsen ”I Samuels Verkstad” som hade premiär för några veckor sedan i Oslo. Jag fick i våras förfrågan om att vara med i ett evenemang i Oslo för att marknadsföra kulturnäring från Värmland. Jag skulle göra något nyskapande och jag hade inte många månader på mig. Samtidigt jobbade jag mycket i Arvika, ett område som är känt för sin genuina keramiktradition. Jag är en inbiten folkdansare och trakterna runt Arvika är Jössehärspolskans område. Det visade sig också att många av de gamla krukmakarna i trakten var spelmän, att musiken och krukmakeriet levde sida vid sida. Och så kom tanken att berätta historien om keramik- och spelmanstraditionen tillsammans med musiker och berättare. Historien bakom hantverket och hantverkaren är ofta så anonym. Här lyftes historien fram, keramiken hamnade på scenen. Historien om hårt arbetande krukmakare, om materialen, teknikerna, influenserna utifrån och den ständigt närvarande musiken. Historien om en släkt, ett skrå och en hel bygd. Och jag är övertygad, föremålens värde ökade och ökar fortfarande genom den historia de berättar.

Så du hantverksälskande människa där ute, vilken historia rymmer det just du gör?