Det här blir mitt sista inlägg för den här veckan då jag jobbar ett långt pass imorgon.

För mig har det varit en väldigt bra vecka då jag har tvingat mig själv att vara kreativ och fått otroligt mycket pepp och positiva kommentarer av människor i min omgivning.  Många kommentarer har varit; har du hemsida, vart kan jag kolla vad du har för grejer? Och mitt svar blir jag har ingen hemsida, men du kan kolla på min Facebook sida..  Men så inser jag att det inte alls är så mycket som jag har gjort som ligger uppe där. Så nu har jag fått inspiration att faktiskt göra något åt det.  Jag vill att folk ska se mina grejer. Syns man inte, då finns man inte (iaf i marknadsföringssyfte).

Så jag vill tacka för att jag fick denna chans att själv pressa mig att våga ta steget att lyckas.. Jag hoppas att någon har läst, kanske blivit inspirerad eller bara tyckt att jag gör nått kul.

Men det är nu det hårda jobbet för mig börjar, att inte släppa inspirationen och slänga mig i soffan igen utan att jobba på, både med produkter, foton och hemsida. Att ta tag i de grejer jag tycker är lite jobbiga, för jag vet att jag kommer att växa som människa när jag har klarat av något som var lite jobbigt.

Så Tack för den här veckan! Hoppas vi ses igen!

/Lina

Imorse så lät jag någon annan vara kreativ i mitt ställe.. Jag gick till frisören.. Jag som tidigare haft en jämnlång frisyr med lite uppklippt i nacken, har nu fått högra sidan kort och sedan längre på vänster sida.. Kommentarer är att det var modigt av mig att våga klippa så. Men för mig har det varit en process inom mig som har pågått några månader. Nu är nästa process att fundera om jag ska färga det koppar eller ej. De flesta i min omgivning tycker att jag som är naturligt blond såklart inte ska färga det. Men det är ju bara hår! Det växer tillbaka.

Idag skulle jag på kalas och då kändes det som att jag ville komma med en blombukett, och eftersom jag fastnat på mina speciella blommor så blev det textil/bakform/knapps blommor. Vi pratade om de jag gjort i plexi kontra de i textil, och just pris. Pris är väldigt svårt att sätta och kändes bra att mina vänner peppade mig att våga ta betalt. Så jag ska nog göra några fler som jag ska försöka sälja och sen se om jag får någon reaktion. Problemet är ju tyvärr att många människor inte vill betala för konsthantverk/slöjd utan då vänder sig till andra billigare produkter. Samtidigt så är det ju inte mina kunder då. Jag vill ju naturligtvis sälja. Men jag vill även att människor ska uppskatta och se hantverket i det jag gör.

MEN… För att uppskatta mitt hantverk måste människor även veta att jag finns och vilka produkter jag gör. Så nu är det bara att ta tag i marknadsföring och hemsida för nu har jag fått en putt i rätt riktning och vill gärna se vart jag kan komma med mina grejer!

Å vad glad jag känner mig just nu! Jag fick tvinga mig själv att lämna studio 31 vid tio för att åka hem och skriva bloggen för att sen gå och sova.. När jag kom till Studio 31 (där jag har mina grejer som jag använder när jag jobbar med plexi) så kände jag sådan inspiration att jobba..  Det var länge sen jag kände sån glädje och inspiration. Då är det bara att passa på att ta tillfället i akt. Ikväll jobbade jag med en snöstjärna och mitt nya projekt blomman.

I plexi så är min första och största kollektion snöstjärnor. Jag har några modeller som jag gör örhängen, halsband, nyckelringar och julgranshängen av. De är dem som ligger mig varmast om hjärtat och jag har producerat dem sen 2008. Tyvärr så är jag inte så bra på att marknadsföra mig själv. Det är något jag måste bli bättre på..

Jag har fotat hur delar av min process ser ut när jag jobbar i plexi och här kommer också en liten beskrivning:

Jag använder mallar när jag gör mina snöstjärnor. Även om jag har samma mall så sågar jag med en guldsmedssåg för hand, och eftersom det är handens arbete så blir ingen likadan, vilket också är charmen då ingen snöstjärna är den andre lik. Jag borrar för att få möjlighet att komma ”in” i snöstjärnan och sen är det bara att börja såga. Jag använder en guldsmedssåg. Till sist filar jag kanterna och om jag vill att stjärnan ska ha en ”frostad” effekt så sandpapprar jag den..

Ikväll har jag också jobbat med blommorna jag skrev om i förra inlägget. Ska fortsätta imorgon så jag hoppas att det kommer upp ett resultat då..

På bilden är tre olika resultat av samma modell. Tyvärr är bilden inte jättebra.

Det blev inget bloggande igår, heller inget skapande mer än i mitt huvud.

På en marknad i sommar såg jag så fina blommor i återbruk. Så min inspiration kommer därifrån men jag kommer använda plexi och textil.. Nu ska skapandet komma igång.. Tyvärr inga bilder då jag skriver från telefonen..

Min dator har haft svårt att ladda, så jag har fått hålla i sladden och ”lirkat” för att den ska ladda.. Så idag åkte jag in med den för att få hjälp.. Nejdå då måste de skicka iväg den, men det går ju inte sa jag, jag bloggar ju i veckan.. Så jag får fortsätta hålla i sladden för att kunna blogga i veckan..

Nu blir det att vara kreativ på Studio 31, fota lite och sen gå hem och ”lirka” med datorn.. Ses på ett tag..

Hej hej..

När jag fick förfrågan att blogga så bestämde jag mig för att; Lina nu får du ta dig ur soffan och faktiskt ta och vara lite kreativ..

För helt ärligt, jag känner mig inte så kreativ just nu. För jag som anses som en ”kreativ människa” borde ju göra mer än vad jag faktiskt gör, eller?

Jag tror att det är sådana tankar hos mig som gör att jag släpper allt och slänger mig i soffan, än att faktiskt bara ”släppa lös” och våga misslyckas och ännu bättre våga lyckas!

Så denna vecka ska jag försöka att ”släppa lös” och faktiskt utföra idéer som jag har. Tur för mig så jobbar jag förmiddagspass imorgon och sen är jag ledig fram till lördag..  Så nu kan jag inte säga att jag inte har tid..

Idag har jag också jobbat, men då min snälla mor lånade mig hennes bil så blev det en sådan rant-dag.. Där jag åkte runt på Storheden för att inhandla mat, prylar till lägenheten och en sväng till Myrornas för att leta stickor.. Vad jag ska med dem får ni se lite senare i veckan..

Jag lägger upp lite bilder på några plexismycken som jag har gjort..

Så var det söndag och sista bloggaredagen. Och jag som har så mycket kvar att skriva!

Har ju inte ens snuddat vid vad jag tycker om horribla tendenser av våra styrande att minska anslag och fokus till kultur och estetiska utbildningar. Har inte ens kommit i närheten av vad jag vill säga om etiketterering av människor och viljan att fösa in någon i ett överskådligt fack. Tankar om olika maktstrukturer och könsstrukturer och hur vi kan arbeta gemensamt med att ändra konstiga fenomen och attityder inom dessa strukturer. Tankar om hur du och jag med våra handlingar, stora som små kan påverka skeenden i rätt riktning. Jag får helt enkelt fortsätta skriva i något annat forum – det här har varit spännande och kul. Funderar på att fortsätta blogga på min hemsida. Varför inte?

Jag tänkte avsluta min bloggvecka med att berätta om min fascination för mönster, rörelse, gräshoppor och fenomenet emergens. Emergens är sådana processer där ett komplext mönster formas utifrån samspel mellan enkla strukturer eller beteenden. Ordets betydelse kan appliceras på många olika områden, men jag har valt att citera följande när det gäller fenomenet i naturen; Emergenta strukturer är mönster som inte skapats av en enskild händelse. Inget befaller ett system att forma ett mönster, snarare så skapar interaktionen av flera delar en komplex kedja som leder till en viss ordning. Det kan hävdas att emergenta strukturer är mer än dess kombinerade delar, eftersom en emergent ordning inte uppstår enbart av delarnas blotta existens – interaktionen av delarna är det centrala. Emergenta strukturer kan finnas i många naturligt förekommande fenomen, inom skilda ämnen som fysik och biologi. Ett exempel är myrstackar. Drottningen delar inte ut order eller berättar för myrorna vad de ska göra. Istället reagerar varje myra på stimuli, så som feromoner från larver, andra myror, inkräktare och mat. I sin tur lämnar myran kemiska spår som andra myror reagerar på. Varje myra är en självständig enhet som endast reagerar baserat på dess närmsta omgivning på genetiskt kodat manér. Trots avsaknaden av centrala beslut så uppvisar myrstackar komplext beteende och kan lösa geometriska problem. Till exempel hittar de rutinmässigt det optimala avståndet från stackens ingångar att göra sig av med döda kroppar, samt den kortaste vägen till en matkälla.
Svärmning är ett välkänt beteende som återfinns hos många arter i naturen, från svärmar av gräshoppor till flockar av fåglar. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Emergens)
För mig betyder detta att var och en av oss är beroende av någon annan. Sätter vi som enskild individ igång ett tänk, eller rörelse i någon form – får denna tanke och rörelse sin fulla kraft tillsammans med andra.
Gräshoppan är en ganska liten och ynklig individ i sin ensamhet. Tillsammans med sin svärm kan den bli en enorm kraft. Tillsammans ändrar de dessutom färg från grön till mer rödglödande. De ger varandra energi genom att gnida benen mot varandra och denna rörelse alstrar serotonin – vilket gör dem superstarka – tillsammans. Läs hela artiklen om detta.

Gräshoppsforskningen visar dessutom att variabla grupper är mer framgångsrika. Visste väl det. Våra olikheter är vår styrka och tillsammans är oslagbara.
Det började med den lilla fina gräshoppan som kom och hälsade på flera dagar i rad. Det var precis som om den ville säga oss något. Min dotter fotade och av fotot skissade jag vidare på det som sedermera blev en rapport och 10 meter gräshoppetyg. I mitt tyg har gräshopporna ögon som glöder. Av tyget har det hittills blivit en ny lampskärm till gammal lampa. Lampan påminner mig ibland om vad som är viktigt. Tillsammans är vi starka och våra olikheter gör oss oslagbara.
Sköt om er och varandra!
Här kommer några länkar till finfina projekt, människor och företeelser som jag gärna vill att ni tar del av, men som jag inte hunnit skriva om:

Danskompaniet SPINN

Berättande broderi norr Konstnär Victoria Andersson

Virkade dna-spiraler Konstnär Anna Eckert

Finfina filmmakare Finchi Productions

Virkade lekplatser Zickerman

 Made by Bella

En av de roliga workshops jag varit handledare för är träffarna som går under arbetsnamnet Let´s virk together. På Kulturhuset i Skövde har hugade setts för att umgås, virka, fika och prata. Ibland har jag inledningsvis visat bilder från fantastiska virkare från olika håll i världen, berättat varför jag är en virkjunkie och passat på att berätta om virkningen som politisk, demokratisk kraft.

Det är något alldeles speciellt med att träffa andra virkare och utbyta virkrecept och tankar. Pulsen går automatiskt ner i viloläge när virknålen sitter som en smäck i handen och maskorna fylls på. Tiden försvinner. Tre timmar – vips så är det dags att sluta. Ingen vill gå.

Under dessa träffar har jag ibland varit tyst och lyssnat. Oftast blir det en massa garv. Ibland sitter alla djupt koncentrerade och tystnaden är massiv, men aldrig obehaglig. Det enda som hörs är klirrandet från våra virknålar. Det är otroligt trivsamt. Det kommer upp samtalsämnen om allt mellan himmel och jord. Ibland har vi efter en stund känt oss så trygga i vår virkande bubbla att samtalen fördjupats.

Jag är ganska kass på att virka. Gillar mest att virka runt, runt. Det är en slags fysisk rörelse som är tillfredsställande nog. Jag behöver inte virka något mer komplicerat. Mina cirklar kan varieras i det oändliga. Kan bli lite impad över människor som kan virka efter komplicerade mönster. Men, nej det är inget för mig. Jag gillar frivirkning.

En gång kom det en hel syjunta farande från Kinnekulle och virkade i solen utanför Kulturhuset. De åkte en massa mil bara för det tilllfället. Att virka ihop med andra. Det gjorde mig väldigt, väldigt glad!

Keep on virking folks!

Take Cover!

Ibland är det som om en tryckkokare väntar på att att implodera inne i mig. Ur resterna av den inåtriktade explosionen vill den latente yxmördaren vill hoppa ut ur kroppen och hacka sönder något vad som helst bara för att ilskan och frustrationen är så stark!

Jag liksom många andra lever mitt liv, inte helt bekymmerslöst. Myndigheters stelbenthet driver en till vansinne. Politikers idiotiska beslut får väntade resultat, där den vanliga människan tar stryk. Man befinner sig plötsligt i en stress som bara eskalerar och förstår inte hur och varför. Otäcka saker händer runt omkring och drabbar ens närmaste. Vänner blir sjuka och dör. Världen är sjuk och tycks mer och mer skruvad för varje dag.

Ibland har man bara lust att hoppa. Från en bro, alternativt hoppa in i en ny verklighet. Skapa egna lagar och hitta sätt att skydda sig mot allt det onda.

Just om detta handlar mitt pågående projekt ”Take Cover”. Jag har valt att undersöka känslan av kontroll och att vara utom kontroll. Genom att hitta förhållningssätt och olika former av skydd mot en rad olika skeenden i livet vilka jag försöker acceptera och besegra. Take Cover handlar i mitt arbete om högst reella företeelser och även fiender vi inte kan se och ta på.

Detta gör jag genom konstnärliga och rituella handlingar. Ibland är handlingarna fyllda av allvar, men lika ofta fyllda av absurd humor.

Termen Take Cover betyder ta skydd – skydda sig från fienden.

Arbetsnamnet till mitt projekt Take Cover började med att jag såg en annons från ett försäkringsbolag, där de lovade att det inte fanns något i ens liv de inte skulle kunna försäkra. Detta triggade igång mina tankar kring huruvida vi verkligen kan försäkra oss från olycka och livets mindre trevliga överraskningar.

Vi är illa rustade för det oväntade som hälsar på utan förvarning.
Jag kan tänka att vi saknar riter, redskap och gemenskap för att klara av livets olika skeenden. Upplevelse av stor ensamhet och avsaknad av gemenskap, beredskap baserad på vishet, erfarenhet och mänsklig värme – är något som blir tydligt i dessa tider när en människa drabbas av exempelvis sorg och olika livstrauman.

Då det känns som om det individualistiska i vårt samhälle och materiell välfärd är det som premieras, känns ibland även plötsliga olycksdrabbande händelser som ett misslyckande.
Vi får inpräntat i oss att vi har ansvar för vår egen framgång och välfärd och att det är vi själva som till fullo har kraften att bli lyckade människor – om vi styr åt rätt håll och gör rätt val.

Ibland händer dock saker vi inte kan styra över.

Förr i tiden hade man stor tilltro till symboler, talismaner och riter, som på olika vis skulle skydda oss. I dag har vi ersatt de gamla riterna och schamanerna med nya. Terapeutiska samtal, mindfullness, personlig träning och coaching är några av vår tids riter för att hitta struktur och mening i våra liv. Vi lägger vår tilltro till krafter utanför oss själva och söker svar utanför oss själva. Vår tids medicinmän och byäldste hjälper oss att blicka inåt med varierande resultat och med varierande taxa. Vi söker efter mål och mening och letar efter cirklar i tillvaron där vi känner oss hemma.

Ibland kämpar vi hårt framåt i livets boxningsmatch och slår i blindo – ett rött skynke av stress, krav, ouppnåeliga mål dansar framför våra ögon – upp igen – vi fortsätter kämpa.

Ibland vet vi inte ens vad vi kämpar för, eller emot.

I denna arbetsprocess är jag periodvis min egen ninja, schaman och medicinkvinna och besitter oändliga krafter. Krafterna härstammar ur ett slumrande vilt inre och hämtar kraft ur naturen.
Jag vill skapa en egen egen symbolvärld där varje fysisk handling är laddad med meningsbärande budskap och där den kroppsliga, sinnliga, rituella upplevelsen står i fokus. Varje virkat objekt får en betydelse av kraft och mening.

I detta skeende har jag kontroll. I detta skeende befinner jag mig i en fiktiv värld där mina regler och min kraft styr. I det fiktiva ingår också starka bilder om en fusion med naturen och nya existenser som inte är av mänsklig natur – nya vägar att söka skydd – survival of the fittest.

Survival of the fittest

Min kraft är utan gräns mina skyddszoner är lik en kameleonts.

Rit nr 10. Skyddszon vatten.

Rit nr 16. Virkade talismaner.

I just detta arbete är jag huvudperson, men det skulle lika gärna kunna vara Du.

Jag inser att min kraft är fullständigt utan substans i verkliga livet – mina virkade objekt – hur mycket tid och omsorg jag än lagt in i varje maska – kan inte stoppa försurningen av våra sjöar, eller skydda mina närmaste vänner från att drabbas av olycka.

Handlingen däremot och den samlade energin i tanken kan dock alltid göra en förändring och påverka olika skeenden. I stort som i smått. I verkliga livet.

Det är min överlevnadsstrategi – Take Cover!

(Min utställning Take Cover fanns att se på Bildkällaren i Falköping i maj 2012. Den pågår fortfarande i en arbetsprocess med nya objekt, skisser och uttryck och letar nya rum att bo i. Här är länk till filmloopen ”In Control out of Control” som gjordes i samarbete med Juha och Lena Sillanpää och Tomas Nyman i samband med utställningen. Ytterligare bilder från utställningen kan ni se på min hemsida inom en snar framtid)

Så här års kan jag fortfarande glädjas åt ätbart och njutbart från trädgården utanför. Trots att jag ägnar minimalt med tid till den envisas den med att prunka, växa, svämma över av blommor och grön ätbar skönhet. En får tacke å ta emot.

Detta sätter igång en massa tankar om huruvida jag skulle kunna ägna lite mer tid åt jorden utanför. Odla lite mer fokuserat. Göra det självklara– inte fortsätta vara konsument när det gäller min basföda, som ju är grönsaker. Lära mig tekniker för att bevara och lagra inför vintern. Drömmen om ett liv på landet har varit verklighet under många år. Det har dock inte funnits ett helgjutet tänk kring boende, jorden och arbetet. Ibland har det bara varit stress och alltför stora ytor att ta hand om. Jag har inte sett alla möjligheter. Nu är det dags att fördjupa kunskaperna och rikta energin rätt. Back to basic. Självhushållning på en nivå som känns ok. Inga andra alternativ verkar vettiga. Allt handlar ju om att det konsumtionssamhälle vi lever i är ohållbart i längden. För mig handlar det nog också om att återta kontrollen –att inte vara beroende – att kunna klara mig själv. Ialla fall när det gäller de områden man har möjlighet att klara själv och det man kan påverka själv. Ett litet steg i taget. I det lilla och slutligen i det stora.

I spåren av dessa tankar kommer naturligtvis fokus på återbruk, re-design och smarta vägar att ta tillvara på det överflöd som finns. När mellansonen var hemma sist var det full rulle i i min verkstad. Han gjorde kanonfina lampor av gamla medicinflaskor, som fanns kvarglömda i det gamla förrådet. Han tog en ohyvlad massiv björkskiva och ett par tegelstenar – vips, ett tv-bord.

Medicinflasklampa med kork!

Björkbräda på tegelsten tv-bord!

Själv har jag snöat in på alla dessa underbara mönster och material som finns i gamla slipsar. Det finns en skatt i dessa lite bortglömda klädesplagg. Slipsen ropar från ett övergivet hörn i second handbutiken: se mig, gör något med mig! Use me and abuse me! Jag kostar bara några kronor- ibland bara en!

Så det blev ett fint möte mellan innanmätet i det bortglömda reflexbandet och en vacker slips. Lätta att ta av och på. Jag gillar ljudet när jag kastar mitt armband över handleden och den rullar sig fast med ett klick. Armbanden blir fler och fler. Det finns tusentals slipsar därute som vill bli sedda och få nytt liv.

Slips får nytt liv.

Under min första bloggdag här på Kravallslöjd hörde min första professor från HDK på Textil Konst Elsa Agelii av sig. Hon delade med sig av ett boktips ; Björn Forsberg, Omställningens tid, Tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid.

Att Elsa hörde av sig var fantastiskt roligt och tack vare Kravallslöjdsbloggandet har vi nu utbytt mailadresser. Elsa är om ni inte vet det redan, en förgrundsfigur inom feminismen och har på olika sätt visat att det går att påverka samhället i stort och smått, politiskt och innerligt med nål och tråd. Här är Elsas egna ord från hennes hemsida:
Genom alla år har jag arbetat pedagogiskt med kurser för barn och vuxna, och med fortbildning för lärare i fritt broderi. Täcklebo Broderiakademi startade i samma anda 1993.
I denna tid av oro, utbrändhet, krig och girighet är det fria broderiet, skapandet, för många en källa till glädje, lugn och kraft – En Motkraft.
Mitt projekt sedan 2006 ”Bilder kring vatten och öken”, är dels en egen utställning, dels ett broderisamarbete med bykvinnor och flickor i Rajasthans öken om deras vatten- och vardags -verklighet. Broderierna köper vi av dem och säljer vid utställningar och andra tillfällen här i Sverige. Behållningen går direkt till att utveckla arbetet i byn.
”Med nål och tråd mot en bättre värld”!

Så sant som det är sagt! Kolla in hennes beundransvärda arbete.

Jag minns att Elsa kom in till oss i början på utbildningen iklädd en fantastisk fjäderskrud och dräkt och på detta vis inledde första uppgiften som handlade om riter. Just nu i mitt eget konstnärliga arbete 11 år senare handlar det återigen om riter och talismaner i projektet och utställningen ”Take Cover”. Cirklarna sluts. Jag återkommer till detta i morgondagens blogg. Här en bild ur filmloopen ”In Control out of Control” från projektet.