Jag tänkte avsluta bloggveckan med att ge mina bästa broderitips. Självklart utvecklas man hela tiden och även jag lär mig nya saker kontinuerligt, men det här är det jag brukar säga till folk när de frågar ”vad ska man tänka på?”

– Vad ska jag brodera?

Ja du, vad du vill. Det kan vara ett motiv efter ett fotografi eller en teckning, en kopia av en skånsk åkdyna eller ett litet mobilfodral. Det viktigaste är att det är nåt du verkligen vill omsätta till textil. Inspiration kan man hitta överallt och det är helt okej att sno och kopiera vad andra gjort tidigare, det är så man lär sig och det brukar ändå se annorlunda ut i slutändan. Alla har olika ”handstilar”.  Jag brukar tipsa om att det är bra att börja med ett mindre projekt, för att snabbare bli klar och inte hinna tröttna för lätt. Kanske känner man att ”nej, broderi var inte min tekopp”, men då har man iaf gjort klart nån liten grej istället för att ha lagt ner en hel del pengar på en stor dyna som hamnar halvfärdig underst i en hög.

– Hur för jag över mönstret till tyget?

Det lättaste när man är nybörjare är att brodera på ett ljust och inte alltför kraftigt tyg, dvs ritlinne eller vanlig lakansväv. Då kan man nämligen lägga sin skiss under tyget och rita längs konturerna med en hård blyertspenna eller märkpenna. Var ganska lätt på handen så att det inte blir för mycket färg på tyget. Tanken är ju att du sen ska täcka över strecken med stygn. Om man vill brodera på tjocka tyger, som vadmal, behöver man en specialpenna som är mer som en tuschpenna, för mörka tyger en vit sådan (brukar gå att hitta i välsorterade sybehörsaffärer eller på nätet). Man kan också föra över sitt mönster till typ en stadig plastficka och pricka hål i den med en grov nål längs alla linjer. Sedan lägger man plasten på tyget och duttar i textilfärg med en pensel eller svamp – voilà, ditt mönster är nu snajsigt upprickat på tyget!

– Hur börjar jag?

Välj garn efter vad du har för tyg (ullgarner funkar bäst på vadmal, bomull- och lingarner på bomull och linne, men det blir också fint att brodera med lin på ylle) och välj nål efter garnet. Tapisserinålar är bäst för broderi. Tänk på att ta en med så pass stort öga att garnet får plats utan problem. Det är nålen som ska göra hål i tyget, inte garnet. Stick ner nålen en bit ifrån där du tänker börja och stick upp den på linjen eller i formen du ska fylla. Fäst garnet senare. Börjar man med en knut är det lätt att det går upp vid ett senare tillfälle.

– Sybåge? Varför det?

För att det hindrar att ditt broderi drar ihop sig för mycket. Särskilt yllebroderi drar ihop sig så mycket att du i princip alltid måste spänna ut broderiet efteråt för att få det slätt, men använder man sybåge så underlättar man även det jobbet lite. Jag tycker också att det är lättare att hålla i bågen när jag broderar, istället för bara i tyget, men man måste sy på ett lite annat sätt. Istället för att ta stygnen ”i ett svep” jobbar man med handen både ovanför och under tyget (svårt att förklara i ord, men det brukar ge sig). Det är en vanesak, men jag tycker som sagt att det underlättar för att få ett jämnt och fint slutresultat.

– Hur spänner jag mitt färdiga broderi?

Jo såhär: ta en träskiva som inte är alltför hård och som är större än ditt broderi. Fukta ett stycke tyg (en handduk eller lakan t ex) lätt och bre ut det slätt på skivan. Lägg ut ditt broderi på det fuktiga tyget, gärna vinkelrätt mot ett hörn på träskivan, så du har raka kanter att gå efter. Fäst häftstift längs med alla kanterna på ditt broderade tyg. Börja t ex längst ner i mitten, sedan ett stift längst upp i mitten, på sidorna, hörnen… jobba dig runt och sträck broderiet så det ser rakt ut. Sätt häftstiften tätt. Värt att tänka på innan är att ha lite extra tyg, alltså att broderiet inte går ända ut i kanten. Häftstiften kan nämligen rosta lite, och då är det bra att kunna klippa bort det efteråt. När broderiet är rakt uppspänt lägger du ett fuktigt tygstycke ovanpå och låter allt torka. När du ska ta bort det är en tesked bra att bända upp stiften med. Fördelen med det här är dels att broderiet blir slätt, även yllebroderier, och dels att det inte blir så tillplattat som det blir om du skulle stryka tyget slätt. Men det är lite pyssel, så kanske mest för de stora, lite extra fina projekten.

– Är det nåt annat jag ska tänka på?

Ja, ha kul. Brodera för att det är roligt och blir fint och gör saker du kan ha användning av. Man kan sy på det mesta och med det mesta i trådväg. Brodera mycket så du kommer in i handlaget, hur hårt du ska dra åt garnet, hur olika material uppför sig när man syr på dem osv. Det kommer det gå lättare med tiden. Och titta mycket på gamla broderier: för att se hur andra har lagt stygnen eller kombinerat färger och för att se att det inte alltid var så jädra perfekt. Men fint ändå.

Lycka till och tack för mig!

Eller rättare sagt, en av de dagar i veckan när jag jobbar med mitt eget kan se ut såhär.

Vissa dagar tar det tid att komma igång. Ibland ska ”allt annat” fixas först: man kanske måste gå iväg med återvinningen, baka bröd eller träna. Igår var jag på stan och gick ärenden, köpte material och samlade inspiration till några smycken som jag borde få till men fortfarande inte vet hur jag ska göra. Vet inte om jag blev så mycket klokare, men förhoppningsvis la sig vissa grejer i hjärnbanken för att dyka upp vid ett senare tillfälle. Hursomhelst blev det inte något sytt förrän vid tretiden på eftermiddagen. Men det är ju samtidigt det som är det härliga med eget kreativt arbete: vill jag jobba till elva på kvällen så går det alldeles utmärkt. Jag försöker åtminstone att inte bli stressad av att vissa dar tar det väldigt lång tid att komma igång…

Nu har jag börjat på nästa bokprojekt, uppföljaren till Karins broderier. Den här boken ska vara mer personlig, mer blandat med stilar och tekniker, inte bara landskapssömmar som den förra. Jag ska inte avslöja för mycket vad det blir för broderier, men för att visa hur jag jobbar ska ni få en liten tjuvtitt. I början av ett projekt handlar det mycket om att leta inspiration och hitta fram till nån slags känsla att förmedla. Jag hittar mycket på främst amerikanska foto- och modebloggar och gör små inspirationscollage (säga vad man vill om alla dessa tjejer med vintageshoppar på Etsy, men de tar ofta snygga foton). Collagen är bra att gå tillbaka till om jag kör fast eller glömmer vad det var jag tänkte. Och Google är såklart ovärderligt om man behöver en bild på, säg, en telefon från tidigt 1900-tal.

I brist på ateljé jobbar jag hemma. Köket är kontor och i vardagsrummet har jag ett hyfsat stort skrivbord där symaskin får plats och golvyta där större saker kan bredas ut (men man skulle alltid kunna ha större plats och bättre förutsättningar… drömmen är ett riktigt arbetsrum där allt kan vara framme, samtidigt). På golvet kan det iaf ofta ligga tygstuvar som ska bli någon applikation

Jag kanske gör en snabb liten skiss först, men ofta ritar jag upp mönstret direkt på tyget eller på papper och klipper ut. Särskilt om man ska göra lite större grejer är det bra att klippa i papper först. Blir det inte bra kan man justera mallen och sen köra.

Oftast har jag flera projekt på gång samtidigt. Antagligen för att det är roligast att börja på saker, men jag tror också på det där att kreativitet föder kreativitet. När jag jobbar med en grej tänker jag redan på nästa, vilken ordning jag bör ta saker i för att hinna, eller så blir jag bara inspirerad av nåt och måste testa. Idéer kan ju också komma när man minst anar det eller när man pratar med andra. Man är liksom aldrig ledig från det kreativa tänkandet. Många föstaskisser kladdas ner på kvittopapper när jag jobbar i butiken

Sedan försöker jag med jämna mellanrum sitta ner och planera projekten lite mer ordenligt. Ibland ser det ut såhär fint i pärmen

Ibland mer såhär

Vi hade en lärare på HV som alltid tyckte att vi skulle föra dagbok när vi jobbade. Minns inte riktigt varför, men kanske för att minnas och lära sig av sina misstag? Jag har varit en högst sporadisk dagboksskrivare i vuxen ålder, och att skriva anteckningar varje dag skulle mest kännas stressande. Men en dagbok kan ju faktiskt se ut lite hursomhelst. Min projektpärm är en slags dagbok. Och min skissbok, som sagt. Här tecknade jag av ett fantastiskt fint bokomslag sytt av tyglappar, och i bakgrunden skymtar det som jag jobbar på just nu: samma teknik men nånting helt annat

Idag måste det nog bli en göra-färdigt-dag. Man får försöka lura sig själv att montering är jättejätteskoj. Well, jag har ju en deadline så det är inte så mycket mer att göra än att sätta sig och sy nu. Snart. Lovar.

Jag har fått frågan ”varför just broderi?” några gånger nu, och jag funderar alltid på om jag har nåt bra svar. Varför gillar man något, egentligen? Jag antar att det passar min personlighet. Jag är noggrann, gillar att utföra monotona saker, har bra tålamod och fantasi. Samtidigt är just broderi så pass varierande att man sällan tröttnar. Man byter ofta både stygn och färg på garnet. Det är inte lika statiskt som t ex stickning och virkning, vilket gör att jag kan sitta med det längre utan att bli trött eller stel (nåja). Det bästa som finns är när man förskjunker helt i sömnaden. Man får in ett flow och, särskilt om jag broderar mycket blommor, är det som att komma in i en annan värld. Som att besöka en sagoträdgård med hoppande rävar och fantasihästar. Det kanske låter flummigt, men broderi är både extremt fokuserat och total bortkoppling på samma gång. Man tänker bra när man broderar, man kan lyssna på musik eller radio, prata eller sjunga. Det enda som blir lite svårt är att kolla på film. Men då får man väl sticka samtidigt istället.

För mig handlar förkärleken för broderi även mycket om att det ligger så nära mitt andra stora intresse: teckning. Det är inte ofta jag gör noggranna skisser innan jag sätter igång med ett broderiprojekt, men min skissbok är en ovärderlig källa till inspiration när jag inte vet vad jag ska brodera. I den ritar och ritar jag av, testar olika stilar, fångar saker jag ser på utställningar eller i tidningar, skriver ner sånt folk säger. Allt blir minnesanteckningar i svartvitt. Sedan kan jag plocka upp detaljer därifrån och ösa på med färg i form av garn. Jag har aldrig varit särskilt bra på att måla med färger, men att kombinera garner och tyger är liksom något annat. Det är väl därför jag valt den textila banan. Jag har också kommit fram till att jag inte är särskilt bra på tredimensionell form. Jag fick aldrig till skulpurerna i lera vi gjorde i skolan, och det är skitsvårt att skylta varorna i butiken. Men allt som är platt går bra: broderi, teckning, fotografi, grafik. Handlar det om någon brist i djupseendet kanske?

Ibland kombinerar jag teckning och broderi i samma grej, som flickan med ballongen. Sy på papper är sjukt kul. Maskinbroderi är också en teknik som ligger nära linjetecknandet. De begränsningar som maskinen ger är bra, du måste liksom bara sy på och det blir inte så perfekt. Extra roligt är det när jag får jobba med tatueringar. I mitt examensarbete på HV målade jag fejktatueringar på modellen, så att det skulle se ut som om mönstren gick direkt över på kroppen. Men nyligen fick jag också göra ett riktigt tatueringsmönster, i form av korsstygn dessutom. Det var många skisser fram och tillbaka innan stygnen var rätt och alla symboler kombinerade på ett bra sätt. Men den blev av, tillslut. Väldigt kul att det var textil, teckning och tatuering, allt i ett. Själv funderar jag fortfarande på vad jag skulle göra om jag nån gång skulle ta mod till mig att faktiskt göra en… men det vore inte helt omöjligt att det i alla fall skulle vara inspirerat av Dalarnas påsömsblommor. Det känns som mig.

Gatukonst som gatukonst? Vars ligger skillnaden i dessa lekplatser som 7 åringar skapat själva, dekorerade med bilder, skatter och även sina namn, och den konst som 17- och 27åringar gör för att liva upp sina egna områden och uttrycka sin kreativitet? Vi ser ingen skillnad.

En så enkel sak som en hopphage är att ge sig på det offentliga utrymmet både juridiskt och tyvärr även i mångas ögon moraliskt. Trots att vi alla gjort det. Vi har alla varit gatukonstnärer av den enkla anledningen, att det vi inte har – det får vi skapa själva. I ett sverige där dagis och skolor läggs ned tar barnen själva och skapar sitt eget utrymme med kritor, pennor och allt som nu går att finna för att gör sin egen lekplats. Exakt samma drivkrafter får oss senare att måla budskap på väggarna, dödsrunor över våra kompisar eller bara för att uttrycka den ensamhet som många känner i ett land där konsten i sig, bara är ok när ”intellektuella” får bedöma den, och där ord som ”ligist” används mot alla som inte accepterar att individen som oss som grupp blir kvarhållna i ett grepp som stryper vår kreativitet och styrka.

Vi fortsätter måla, och barnen kommer också göra det. De som kritiserar gatukonst som mest, ska också veta att deras egna barn redan har börjat föra ett av moderna västvärldens största folkrörelser och kulturskatter vidare, burna av de enklastaste behov. Och mitt i detta myller av konst som så många politiker vill strypa så utvecklar vi vårat eget språk och även ibland blir vår konst en oas av objektivitet och sanning i ett mediaklimat där de områden där denna kultur frodas blir smutskastad av tyckare som lever långt ifrån den verklighet vi alla lever i. Vi syns – därför finns vi. Det tyckte nog ”alex” och ”johan” som gjorde lekplatsen där uppe också.

Hej allihopa vi gör lite allt möjligt med glimten i ögat. Här har ni en liten dikt till att börja med!

Efter en veckas semester, testar ett inlägg för att se att allt funkar efter en uppdatering innan veckans bloggare sätter igång. / Jonny

Jag erkänner, jag är en tekniknörd.

Att rita med papper och penna har aldrig varit min grej. Jag gillar fotografier och knivar. Men iPad har så klart gjort sitt intåg även i den slöjdande delen (den beslöjdade!) av mitt liv. Det finns en app som heter Adobe Ideas där man kan rita med fingrarna direkt på skärmen och man kan ha ett fotografi som bakgrund och måla i flera olika lager över bilden som man sedan kan dölja/visa osv.

Detta passar mig perfekt och har blivit ett riktigt bra verktyg när det gäller att skissa vidare på ett påbörjat projekt och testa olika mönster och färgsättningar.

Jag gjorde en kniv för ett tag sedan. (läs mer här) Då använde jag iPad för att testa just färgkombinationen på slidan. Jag gjorde först ett färgtest på en läderbit, och gjorde ett färgtema utifrån exakt de färgerna.

Ett annat bra användningsområde har varit utformning och mönster på knivskaft. När jag var ganska nöjd med formen på skaftet tag jag en bild, ritade ett mönster och testade färgkombinationen. Enkelt verktyg att jobba med, även om man ibland ska passa sig för att blanda in allt för mycket digitalt mumbojumbo i den analoga trivsamma världen med trä, stål och verklighet!

(Men ibland kan det hjälpa lite på vägen…)

Inom spinnvärlden finns något som kallas art and novelty yarns. Det är garner som spinns för att bli något utanför de normala ramarna för vad man ser garn som. Istället för att bli ett material som ska förädlas ytterligare så kan garnet spinnas för att vara ett färdigt föremål, ja rent av en installation, i sig själv. Det finns garner som spinns utifrån tekniker men också för att gestalta olika företeelser, på samma sätt som du kan måla en tavla eller skriva en sång.

Men hur ska art and novelty yarns benämnas på svenska? Jag är av den bestämda åsikten att jag i möjligaste mån vill använda de svenska orden om det finns sådana. Men i fallet garn utanför det normala, vad ska det kallas?

Närmast ligger effektgarner. Tyvärr är det så åtminstone för mig att effekgarn har helt fel klang. Min första tanke går till pälsgarner i syntetmaterial, garn som kan vara väldigt roliga att leka med, men som inte alls stämmer överens med vad art and novelty yarns står för.

Så vad skulle en lämplig svensk benämning bli? Konstgarn kanske, men det anknyter allt för nära till konstmaterial och effektgarner. Det namn jag lutar mot just nu är konceptgarn. Om biltillverkare kan göra konceptbilar för att visa sina senaste idéer, då ska väl jag kunna spinna konceptgarner!

För mer garner, kika gärna in på följande bloggar som inspiration:

www.rosenvanten.blogspot.com

http://jazzturtlecreations.blogspot.com/

http://yarnwench.livejournal.com/

Tänka sig, för inte så många år sedan så trodde jag fortfarande att slöjd, det är något ganska okontroversiellt. Ja visst, en del slöjd bidrar väldigt aktivt till att tänja på gränserna mellan slöjd och konst och kan som sådan röra upp lite känslor. Men inte mer än att man som åskådare antingen tycker om eller inte tycker om?
Ack så fel jag hade! Har det senaste året blivit brutalt medveten om hur kontroversiell slöjd kan vara! Hur känslomässigt bundna väldigt många är vid traditionella slöjdtekniker och vad som är tillåtet eller inte och vilka gränser som absolut inte får överskridas. Att visa material eller vissa gestaltningar absolut inte får göras.
Jag var involverad i att se till att Kravallslöjds utställning IN- och UTställningar blev verklighet i december på Slöjdarnas Hus i Vännäsby. Utställningen innehöll såväl ganska så snäll slöjd som av det mer uppkäftiga slaget, bland annat med den klassiska kondomryan och Johan Trolins svarvade kärlekssaker. Och föga förvånande, det väckte känslor, mycket starka känslor!
Allt ifrån 70-åriga damer som fnissade och undrade om vi inte borde haft ett provrum också så att man fick prova ”kärlekssakerna” innan man köpte. Till betydligt hödljuddare röster som anklagade anställningen för att vara moraliskt nedbrytande och började fråga om vi höll på att öppna upp en porrklubb.
Att såna reaktioner uppstod är väl kanske inte så överraskande, allt som rör sexualitet berör alltid på något sett, vare sig man anser att allt sådant ska gömmas eller inte. Så hur ska man svara på sådana reaktioner? Givetvis måste allas åsikter respekteras, även om jag inte håller med har jag inte någon rätt att håna någon annas ståndpunkt. Men jag kan ändå inte låta bli att skratta lite i smyg. Kanske det är just såna här väldigt uppenbara avsteg från vad som anses vara det rätta, det tillåtna som man ska slöjda är vad som ska dra uppmärksamheten till slöjd i olika former, få den att accepteras som konstform, och som också kanske kan göra det enklare för aktiva slöjdare att kunna leva av det?
Tror minsann att jag nu måste ta och sätta mig och slöjda något uppkäftigt. Alltid retar det väl någon!

Att spinna eget garn ’är riktigt trevligt. Särskilt eftersom man kan hitta riktigt fina gamla spinnrockar för inget. Min är från ja nån gång och jag gav 1 kr för den. Problemet är väl mer att hitta spolar så man kan göra mycket garn. Nu har jagbara en och jag har inte hittat några nya. Vart och letat lite överallt. Alternativet är väl att göra egna snart.

När jag skulle lära mig spinna var jag på kurs. Den hölls i Onsala på Knapegården hos en dam som heter Ulla Natt & Dag. Man kan även köpa bra råull därifrån eller handla något annat i hennes hantverks bod.

I mitt blogg läsaande har jag frekvent gått in och tittat med pinner. Det är verkligen blogg värd att följa hon gör riktigt fina mönster och många är gratis. Man kan även hitta dem på ravelry.

Min latvian vogneteppe verkligen hur fint som helst mönster och fantastiskt roligt att sticka.

Tvåändstickningen går framåt. Min tanke är att göra Tant Koftas uppifrånochner kofta. Fast då i tvåändstickning och få en bolero form. Jag hoppas verkligen det skall funka. Jag har nu dragit upp det för tredje gången eftersom det inte fullt funkade för mig. Det skall nog bli bra nu. Balansen är fortfarande 2,5 stickor med 272 maskor på.