Eftersom att jag nämnde Västerbottensdräkten i förra inlägget, så tänkte jag visa vad jag fick för idee i våras. När jag sökte runt på Västerbottensdräkten, så via wikipedia så skulle det även finnas en dräkt från Nysätra. Men det fanns ingen vidarelänk därifrån, och hittade knappt någon info om den på nätet.  Så jag började med att höra mig för hos mamma, mormor och sen farmor. Både mormor och farmor hade hört talas om den. Mamma hade en bok om Ånäset, där det stod om Nysätradräkten. Via den fick jag en bild av hur den såg ut. Mamma hade berättat utifrån boken, vem som hade gjort den 1978, och hennes barn och barnbarn. Hennes barnbarn Eva var numera textilkonstnär i Robertsfors, och farmor hade kontakt med henne via nån gemensam aktivitet på torsdagar. Så efter en tid så berättade farmor att Eva hade börjat väva på Nysätradräktens förkläde, och frågade om jag ville bli uppskriven på en beställning. Självklart tyckte jag. Tyvärr så skulle den inte bli färdig till vårat bröllop 18 maj, och inte heller till midsommar, visade det sig senare.

Däremot så hade jag gjort mig västen, och i vanlig ordning, så blev det inte i original, utan i sent 1800-tals version. Västen ville jag skulle ha samma typ av tyg(ylle) och knäppning, men formen skulle vara mera åt sent 1800-tal. Blusen hade jag sen tidigare, köpt från ett lolita företag i nått asiatiskt land. Den svarta kjolen hade jag sytt redan 2009, då det började. Så till bröllopet hade jag allt detta, plus en brun överkjol, som jag i efterhand skulle ha skippat och kanske ha valt den svarta överkjolen istället. Men jag hade lite beslutsångest innan jag tillslut hade valt kläderna. Från svart/vit till brun/svart steampunk, innan jag valde det som det blev. Sen hoppas jag att förklädet blir färdigt tillslut, och så att jag kan ha det nästa midsommar istället.

Nysätradräkten

Nysätradräkten

Nysätradräkten-text

Västen i bröllopskordinationen

Nysätravästen i sent 1800-tal

Näsätravästen i sent 1800-tal

Tillbaka i Örebro – efter tre heldagar fyllda av filmanalys och filmredigering. Elva filmer om slöjd ur olika vinklar har det blivit under kursen. Flera är redan klara och blev hur bra som helst. Se bara Emma Hellströms film som hon länkar till lite längre ner på bloggen!

Själv är jag inte riktigt klar utan har några långa dagar framför redigeringsprogrammet att se fram emot. Det är inte alls så långtråkigt som det låter – klippa är faktiskt grymt kul om man har tid.

Min film kommer handla om fransflätning och om Ally Svensson som är en dam som är väldigt duktig på detta lite bortglömda hantverk. Grunden är vanliga treflätor, som kombineras och korsas så att de bildar vackra mönster i ändarna på vävar. Man kan både fläta i äffsingar på en väv eller spänna upp arbetet i en särskild båge och sedan fästa fransen på vilken textil som helst.

Jag tröttnar aldrig på att titta på när Ally flätar frans. Det är något visst med en teknik som är så enkel att det går att klara av den med trådar och ett par händer, men samtidigt kan bli avancerade mönster som av finaste spets.

En fin liten bok om fransflätning, från Kalmar läns hemslöjdsförening.

För tre månader sedan fick vi en liten bebis – fantastiskt fint och roligt men också tålamodsprövande och en utmaning. Självklart har min ambitionsnivå vad gäller skapande fått lägga sig en smula, men ändå kan och vill jag inte sluta vara kreativ. Det är så stor del av mig att få skapa och det ger mig så mycket energi, så jag tror att det gör mig till en bättre mamma om jag då och då får tid att skapa något. Än så länge har jag mest varit kreativ i köket då bebisen sover som bäst i sjalen när assistent och vispar låter. Men jag hoppas snart kunna få någon timma för mig själv – då bebisen sover i sin säng och jag själv inte måste sova – då jag kan helt kan gå upp i att skapa. För det ligger numera högar med nya idéer på skrivbordet.

En sak jag har hunnit med är att testa papper cutting, inspirerad av en bok med samma namn jag fick i julklapp. Tänk vad mycket fint man kan göra med lite papper och en sax! Två klipp han jag med innan det var dags att sköta om bebisen igen!

Vik ett papper som ett dragspel, rita upp ditt motiv, klipp ut och dra isär! Päron och krukväxt på rad!

fortsätt följa mig på just go creative

”Livet är som en bok, den som stannar hemma läser bara första sidan”

I nya kursplanen för slöjd i grundskolan står det:
Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar medvetenhet om estetiska traditioner och uttryck samt förståelse för slöjd, hantverk och design från olika kulturer och tidsperioder. (Skolverket 2011:215)

Ett sätt att ta med eleverna ut i världen kan vara att visa bilder och berätta. I september var jag på en Hantverksresa i Nepal. Vi besökte ca 20 olika ”Slöjdfabriker”. Det var en intensivt spännande resa som på något sätt både var en resa geografiskt men även en resa i tiden. Bland annat fick jag för första gången i mitt liv prova på att sy på en trampsymaskin! Den användes på ”Tovningsfabriken” och fungerade utmärkt, eftersom strömförsörjningen fortfarande ojämn och osäker i Nepal.

Hantverkarnas skicklighet var imponerande, när vi besökte ett träsnideri och jag stod och beundrade en man som snidade fram en gud kom chefen fram och berättade, -här i Nepal tar det 5 år att bli läkare, det tar 7 år att bli träsnidare.

Hantverket levde kvar och var man än tittade så var händerna verksamma, även de enklaste gatuförsäljare hade hela tiden händerna igång. Antingen med att plocka bland sina varor eller att handarbeta med något.

De Nepalesiska hantverkarna äger en enorm rikedom i sitt inre lugn och sina händers skicklighet.

Här är en film som berättar om tovning: http://www.youtube.com/watch?v=N4e2kbeqRjU&feature=plcp
Denna film handlar om ”Sjungande skålar” http://www.youtube.com/watch?v=dYGbMglTZoc

Dag full av skrivande och möten.
Bra möten, nya och pågående projekt.
Bra skrivande oxå, mest pågående, lite nytt.

Ikväll. @ House of Win-Win arrangerade ADA ett seminarium om Kreativitet = Lönsamhet.
Tja.
Det var en ganska långsam diskussion mellan moderator och tre deltagare, publiken kom in ibland.
Vi befinner oss i ett paradigmskifte mellan den industriella produktionen och idéproduktion…
Nähä?
Lite känsla av att ha hört det förut, men samtidigt, ok, det är aldrig fel att samlas lite folk o prata om grejer.
Man vet aldrig, helt plötsligt träffar man någon man inte sett på länge, eller någon tipsar om en bok eller vad det nu kan vara. Skönt att komma ut ur lägenheten oxå.

O så tog jag en bild, av dagen, av köket och det som växer (och det som kämpar).
Men servern på ADAY var överlastad…så jag får försöka få till det imon.

Hej kära kravallslöjdbloggläsare!

Jag har spenderat dagen med en bok om affärsplanering efter en fantastisk helg i skogen. Det var mina tre fina klasskompisar Elin, Malin och Sara som drog med mig och femton andra slöjdnördar ut i skogen för att fotografera lite slöjdporr! Här kan ni läsa mer om projektet och tjuvtitta på lite bilder från helgen: http://slojdporr.wordpress.com/

Nu måste jag springa ut och fira våren, så skål och välkommen till min bloggvecka helt enkelt!

Någonting engagerar mig i det folkliga berättande, det skulle kunna handla om en innerlighet, ett behov och en uppriktighet som jag ofta tycker mig se. Kanske att man ibland gör någonting utan att nödvändigvis ha så mycket att tillgå, att det ofta har en förankring i någon slags vardaglighet eller det som hör till ens omstädingheter vad gäller kultur, samhälle, tid och enskilda uppkomna situationer.

Kirsty sätter upp pjäsen The South will rise again med volontärer på Iona Community för att fyra två födelsedagar.

Brandmän som dött i tjänst den 11 september uppmärksammas utanför sin brandstation.

Murmålning i Belfast som vill berätta någonting om konflikten.

Kvinna på bokmässan i Göteborg som berättar om sin egna bok som hon gett ut på ett förlag som ger ut böcker som man själv betalar för. Boken bygger på hennes upplevelser i hennes barndom då hon blev biten av en hyena, blev begränsad i sin rörlighet, en belstning för familjen därför omhändertagen av missionärer, fick möjlighet att utbilda sig på ett sätt som varit omöjligt i sin tidigare livssituation i det mindre mer svårtillgänliga samhället hon tidigare tillhört. Hon arbetar nu som lärare och skriver böcker.

Idag har jag haft svårt att slita mig från TVn. Först Vasaloppsstarten, sedan SkidskytteVM där det var jaktstart både för de manliga och kvinnliga skyttarna. Det vill mycket till för att jag ska missa en tävling i skidskytte. Efter det kom sen Femmilen i Holmenkollen. Tänk att jag ska bli så trött i både armar och ben av att titta på TV!

Det här är sista dagen i min bloggvecka och jag måste säga att jag har trivts som fisken i vatten hela den här veckan. Det har varit jättekul att blogga och jag som nästan sa nej tack till erbjudandet. Nu hoppas jag bara att ni som läst också har haft någon glädje av något av det jag skrivit om.

När jag blev tillfrågad om jag ville blogga så blev jag rätt ställd, för jag hade aldrig bloggat förut och knappast läst någon blogg alls. Men jag bestämde mig rätt fort för att försöka för det är ju alltid kul att prova på något nytt. Det är det som livet går ut på tycker jag, att vidga sina vyer och det blir man aldrig för gammal för och om jag inte griper tag i de tillfällen som försöker flyga förbi så kanske jag aldrig får chansen igen och då är det ju försent.

 
Jaha, och vad ska jag göra nu då? Jo jag har två barnbarn varav en är en tuff liten tjej på 3 år som alldeles nyligen började vägra långbyxor. Det ska vara kjol eller klänning eller helst båda delarna samtidigt och hon älskar sånt som glittrar. Så nu  tänker jag sätta mig bland alla mina pärlor och glittrande stenar och se om jag kan göra något vackert åt henne. En kurs i smyckestillverkning kanske vore något för mig?

Lite pärlor

Men innan jag kör igång med något helt nytt så ska jag ta och uppdatera min hemsida. Det är nu flera år sedan som jag gjorde det och jag vet att det är näst intill en dödssynd att missa det. Hoppas att jag kommer ihåg alla html-taggarna, men det tror jag nog att jag gör, annars får jag väl plocka fram en lämplig bok och läsa på.

Ha det bra!

Min provdocka

Här kommer rekommendationen över rekomendationer! JONATHAN SAFRAN FOER!

När jag var typ 17 år lånade jag boken ”Everything is Illuminated” utav min mammas kompis nere i skåne. Den handlar om en massa saker och gärna samtidigt, eller parallellt. När jag läste den då förstod jag inte mycket men älskade ändå det lilla jag förstod. Allt var så vackert beskrivet och uppmålat med det underbara språket och så är den så annorlunda…annorlunda skriven. Efteråt var jag som såld och läste Jonathans andra bok ”Extremely Loud and Incredibly close”. Den var mycket lättare att förstå med en rak tidslinje och med väldigt vackra och välutvalda bilder som hörde till historien. Fortfarande det vackra språket, och de många tankarna som kan väckas genom livet. Han tar upp tankar man har och studerar dem försiktigt i sina texter. Vardaglighet, mänsklighet och förgänglighet.  Jag läste om ”Everything is Illuminated” i sommras. Jag har ännu inte lämnat igen den till min mammas vän för under den tiden jag läste den till den tiden jag läst färdigt den, så kunde jag inte slitas från den. Det blev sagt att jag kunde få den om jag skrev en recention. Det kändes mycket bra tyckte jag, och jag har planerat att göra det men det har ännu inte blivit av. Därför bestämde jag mig för att läsa om den också. Jag gjorde det lite med skräckblandad förtjusning. Minnena av hur fantastisk den var gjorde mig orolig för om den skulle leva upp till mina minnen… det gjorde den. Så nu är det bara upp till mig att faktiskt skriva den där recentionen för att har jag lovat något så har jag! Och jag kan inte ha den i min ägo med rent samvete utan att göra vad jag lovat.

SÅ! För er som vill ha en bok som utspelar sig under andra världskriget och även har tillbaka blickar som utspelar sig längre bak i tiden (utan att det egentligen förklaras) och är väldigt vacker och poetisk och lär dig lite om judarna hur de hade det under andra värdlskriget( de som inte satt i arbetsläger) läs EVERYTHING IS ILLUMINATED!

everything is illuminated when you read this book!

För er som vill ha en klassisk berättelse med en rak tidlinje som handlar om en pojke och hans sökande efter…ja nu var det ett tag sedan jag läste den, men han letade efter något tillsammans med en gammal man och den är väldigt söt och så får man tänka till lite grann, och som innebär lagom mycket hjärngympa ( det är alltid ett plus i en bok) så läs då EXTREMELY LOUD AND INCREDiBLY CLOSE!

Att tysta ljud kan vara så höga!

Puss o hej från mig!

Hej alla hantverkare och hantverksintresserade!

Första inlägget här på bloggen tänkte jag att jag ska berätta för er om mitt stora projekt för tillfället. På skolan jag går, Luleå tekniska universitet i Skellefteå, utbildar jag mig till attributmakare. Attributmakare är den person som gör rekvisita och mask till film, tv eller teater. Våran klass har fått i uppgift att göra en hjälm och ett vapen som på något sätt ska hänga ihop.  För att lättare göra detta började vi med att tillverka s.k. moodboards för att hålla stuket/stilen/känslan på våra föremål inom samma ramar. Man kunde välja att göra en moodboard och göra flera skisser eller göra en moodboard för vapnet och en för hjälmen. Jag valde att göra två. Till inspiration valde jag 60-talets syn på framtiden och den tidens science fiction. Star trek och Barbarella är några inspirations källor men också space-age modet som fanns under den tiden.

Det här är min moodboard för hjälmen

Och det här är min moodboard för vapnet.

Fördelen, tycker jag, med att göra en moodboard är att den finns som ett stöd i bakgrunden om man skissar eller börjat tillverka vad det nu kan vara för sorts föremål. I det stadie jag kommit till nu så handlar det och att slipa och putsa. Jag jobbar i ett material som heter Air-X, det är ett material man använder till båtar egentligen. Och ett annat material som heter MDF-board, som är komprimerat lim och spånflis.

Såhär såg mitt vapen ut förra veckan, just nu så har det fått ett lager spackel, men det har jag inte fotat än.Vapnet görs i MDF-bräda och hjälmen i Air-X. 

Och det här är min hjälm. Just nu så är det mycket av att spackla och slipa och putsa mina föremål. Det är mycket jobb och det blir damm överallt, jag får ha munskydd hela tiden nästan. Det får mig att tänka på min gamla träslöjdslärare från lågstadiet som antagligen inte fått veta vad munskydd var förnsän han redan varit träslöjdslärare i 50-år och fått lungorna igenproppade av damm… Han var mycket duktig och noggrann, jag tror mycket av min vilja att göra saker släta och jämna kommer därifrån. Han var helt besatt över hur slätt allting skulle vara. Eller åtminstone upplevdes det så ur en 10-årings ögon.

Jag har mycket användning av det där nu kom jag på. Både min hjälm och mitt vapen ska vara släta och ha välpolerade blanka ytor, eller jag hade då tänkt mig det ivarjefall, jag får se hur mycket tålamodet tryter nu 12 år senare.

Så det här gör jag idag, kanske det blir något annat imorgon! Det går inte att hymla med att science fiction ligger mig varmt om hjärtat, det och harry potter. Fantasy i stort har jag inte så stor koll på, kanske harry potter inte ens räknas till fantasy. Men mer om det en annan gång kanske?! Detta var ivarjefall mitt första inlägg den här veckan! Vi hörs senare! Och då kommer jag rekommendera en bra bok och prata om mina tankar kring djur och päls och skinn, för det är något som intresserar, facinerar och gör mig mycket fundersam. Nu ska det ätas middag! Adieu everypeople!

/Linda